14 Valokuvakokoelma Turun kaupungin historiallisessa museossa / Fotografisamlingen i Åbo stads historiska museum minna ijäs Detta utgör nu museets ”galleri”, en samling af Åbovyer från äldre tider. –Tyvärr hafva dylika bilder ytterst litet blifvit bevarade för efterverl- den. Jag har försökt genom att i tidningarna uppmana allmänheten till att skänka eller sälja till museet gamla bilder af Åbo [--].1 Turun kaupungin historiallisen museon intendentti Walter von Konow kirjoitti muistelmiaan vuonna 1920. Muistelmista käy ilmi, että Turku-näkymät nähtiin valokuvakokoelman painopisteenä jo 1900- luvun alussa.2 Aluksi kokoelman kartuttaminen ei ollut järjestelmällistä, mutta Tor Carpelan oli tehnyt aloitteen systemaattisesta Turku-aiheisten valokuvien keräämisestä jo vuonna 1910.3 Historiallinen museo oli perustettu Turkuun vuonna 1881.4 Esineitä alkoi kertyä runsaasti lah- joitusten ja ostojen kautta. Pian ymmärrettiin, että niitä piti järjestää ja hallita. Museon johto painottikin kokoelmien luettelointia alusta lähtien, mutta työ oli museon hoidosta aluksi huolehtineelle Gustaf Cygna- eukselle ylivoimainen yksin tehtäväksi. Niinpä apua palkattiin vuonna 1889, jolloin filosofian maisteri Knut Sääf hoiti luettelointia. Vuonna 1896 vastapal- kattu intendentti Walter von Konow sai tehtäväkseen laatia esineluettelot.5 Aluksi valokuvia ei noteerattu omaksi ryhmäkseen, vaan ne kirjattiin muiden esi- neiden joukkoon. Detta utgör nu museets ”galleri”, en samling af Åbovyer från äldre tider. – Tyvärr hafva dylika bilder ytterst litet blifvit bevarade för efterverl- den. Jag har försökt genom att i tidningarna uppmana allmänheten till att skänka eller sälja till museet gamla bilder af Åbo [--].1 Walter von Konow, som var intendent för Åbo stads historiska museum, skrev sina memoarer år 1920. Där berättar han att man redan i början av 1900-talet såg Åbomotiv som ett centralt tyngdpunktsområde för bildsamlingen.2 Insamlingsverksamheten var till en början ganska oorganiserad, även om Tor Carpe- lan redan 1910 hade lagt fram ett förslag om systema- tisk insamling av fotografier med Åbomotiv.3 Åbo stads historiska museum grundades år 1881.4 Genom donationer och inköp växte föremålssam- lingen snabbt, och man insåg behovet av ordning och vård. Museets styrelse underströk från första början vikten av föremålsregister, men för Gustaf Cygnaeus, som vid starten ensam ansvarade för museets skötsel var det en för stor uppgift. År 1889 anställdes filoso- fie magister Knut Sääf som arbetshjälp. När Walter von Konow år 1896 utsågs till intendent för museet hörde katalogiseringen till hans uppgifter.5 I början noterades fotografier inte som en egen grupp, utan registrerades som en del av den allmänna samlingen. 15 alkuTaipaleeT – ryhmäkuVia, muoTokuVia, Turku-kuVia Historiallisen museon toimipaikka oli Turun linna ja suuri osa lahjoitetuista esineistä asetettiin nykyi- sen esilinnan huoneisiin yleisön nähtäville. Alussa näyttelyhuoneita oli kuusitoista, mutta museon oppaista voi nähdä, että huoneiden lukumäärä laa- jeni huomattavaa tahtia samalla kun lahjoitettujen esineiden määrä kasvoi. Lahjoitusten hallinnan hel- pottamiseksi esineitä jaoteltiin alkuvaiheessa sarjoi- hin materiaalin perusteella6. Nämä sarjat listattiin museokävijöiden käytössä oleviin opasvihkoihin7. Valokuvat kuuluivat sarjaan I, joka oli nimetty seu- raavasti: ”Muotokuvia ja kuvauksia, tauluja ja muita Ryhmäkuva virsikirjan uudistus- komiteasta. Takarivissä vasemmalta: / Grupporträtt av psalmbokskommit- tén. Bakre raden från vänster: Karl Mårten Kiljander, Johan Mauritz von Essen, Knut Legat Lindström, Alfred Brynolf Roos & Zacharias Topelius. Eturivissä vasemmalta: / Främre raden från vänster: August Ahlqvist, Bengt Olof Lille, Elias Lönnrot & Carl Gustaf von Essen. TunTemaTon / oKÄnD, 1863. Början – grupporTräTT, porTräTT, ÅBomoTiV Historiska museet verkade i Åbo Slott, där en stor del av de donerade föremålen var utställda för besö- kare. Först omfattade utställningen 16 rum, men väg- ledningar från olika tider visar att rummen snabbt blev fler samtidigt som mängden donationer ökade. Samlingarna indelades till en början efter material i olika serier6, vilka beskrivs för besökarna i tryckta vägledningar7. Fotografier tillhörde grupp I med titeln, ”Porträtt och afbildningar, taflor och andra konstvärk”. I den första vägledningen från år 1891 finns inte ett enda fotografi förtecknat. Man poäng- terar dock att en stor mängd kopparstick, stentryck 16 taideteoksia”. Sarjaan ei ollut vuonna 1891 julkais- tun ensimmäisen oppaan mukaan luetteloitu yhtään valokuvaa. Listauksen lopussa kuitenkin huomau- tetaan: suuri määrä vaskipiirroksia, kivipiirroksia ja valokuvia, jotka eivät ole näytteillä, eivät myöskään ole listattuna tähän luetteloon. Museolle oli siis jo tähän mennessä lahjoitettu valo- kuvia, mutta niitä ei vain ollut vielä ripustettu esille. Museo-oppaan seuraavassa versiossa vuodelta 1894 sarjaan I on luetteloitu myös yksi valokuva, joka esitti virsikirjan uudistuskomiteaa: ”Fotografi af psalmbokskomitén af 1863 vid ett dess sammant- räde i Åbo.” Tämä on ensimmäisiä valokuvia, joita museolle on lahjoitettu.8 Se myös asetettiin näytteille, sillä oppaiden esinelistausten ja huoneluetteloiden mukaan sitä on esitelty yleisölle vuodesta 1894 eteen- päin ainakin vuoteen 1937 asti. (Kuva s. 15.) Linnan näyttelysaleissa alkoikin olla esineiden joukossa myös valokuvia esille asetettuina. Valoku- vien sijainti näyttelyhuoneesta toiseen vaihtui useaan otteeseen, kun ripustusta muutettiin uusien näytte- lytilojen tullessa käyttöön. Jo vuoden 1900 oppaassa mainitaan huoneessa 1 (C201) sijainneen kokoelma Turku-näkymiä. Kuparipiirrosten ja maalausten lisäksi mukana oli myös valokuvia, sillä museo oli saanut ensimmäiset Turku-valokuvansa jo 1800- luvun puolella. Suomen sotaväen historiaan liitty- vissä huoneissa 44–49 (pohjoispuoli) oli esillä muo- tokuvia ja ryhmäkuvia sotilaista. Linnassa tehtiin suuria muutoksia vuosina 1912– 1913 ja tämän jälkeen valokuvia esiteltiin näyttelyti- loissa yhä enemmän. Museon intendentti Walter von Konow järjesti Turku-aiheisia kuvia pieneen galle- riaksi kutsumaansa huoneeseen (huone 2).9 Gallerian viereiseen ”mahonkihuoneeseen” (huone 3) pääsivät näytteille neljä kultaisissa kehyksissä ollutta valoku- vaa tammikuun valiokunnasta (kuva s. 18–19). Nekin och fotografier inte är nämnda eller utställda. Museet hade med andra ord redan nu fått fotografier i dona- tion, men de var inte utställda. Vägledningen från år 1894 tar upp ett fotografi, ”Fotografi af psalmboksko- mitén af 1863 vid ett dess sammanträde i Åbo.” Det är ett av de första fotografier som donerats till museet. Enligt föremålsförteckningar och rumskataloger var fotografiet utställt från år 1894 till åtminstone 1937.8 (Bild sid. 15) I slottets utställningssalar var fotografier utställda tillsammans med andra föremål. De omplacerades ibland när utställningarna förnyades och nya rum togs i bruk. Redan 1900 omnämner vägledningen en samling Åbomotiv i rum 1 (C201). Där fanns inte bara kopparstick och målningar utan också foto- grafier. De första fotografierna med Åbomotiv hade museet fått redan på 1800-talet. Fotografier fanns också i rum 44–49, som presenterade Finlands armés historia med porträtt och gruppbilder av soldater. Efter de förändringar som gjordes i slottet under och efter åren 1912–1913 ställde man ut fotografier mer än tidigare. Museiintendent Walter von Konow arrangerade Åbomotiv i det han kallade lilla galle- riet (rum 2).9 Fyra guldinramade fotografier av med- lemmar i januariutskottet (bild sid. 18–19) fanns i ”mahognyrummet” (rum 3). De visades åtminstone fram till år 1937. Från år 1916 till decennieskiftet 1930 var också ett tidigt gruppfoto av studenter från Åbo gymnasium10 och andra porträtt- och evene- mangsbilder utställda. I rum 14, ”Interiör från 1850- talet”, visades Henrik Cajanders (1804–1848) dager- rotypi från år 1844 av Vårdbergets observatorium och brandtorn (bild sid. 20). Åbovyerna var från år 1913 utställda i ”galleriet” (rum 2) medan ovannämnda bilder fanns i ”mahog- nyrummet” (rum 3). Under 1920-talets senare del förnyades utställningarna igen. Då visades Åbomo- tiv i rum 3 (C202), bl.a. en bildserie av en ovanligt mäktig islossning fotograferad av O. J. Aune (bild 17 olivat esillä ainakin vuoteen 1937 asti. 1930-luvun vaihteen tienoille asti näytteillä oli myös varhainen kuva Turun kymnaasin opiskelijoista10 sekä muita muotokuva- ja tapahtumavalokuvia. Huoneessa 14, ”Sisäkuva 1850-luvulta”, oli vuodesta 1916 lähtien Henrik Cajanderin (1804–1848) vuonna 1844 ottama daguerrotyyppi Vartiovuoren tähtitornista ja palotor- nista (kuva s. 20). Vuodesta 1913 lähtien Turku-näkymät sijaitsi- vat ”galleriassa” (huone 2) ja ”mahonkihuoneessa” (huone 3) oli edellä mainittuja valokuvia. Ripustusta muutettiin jälleen 1920-luvun lopussa, jolloin huo- neessa 3 (C202) oli joukko vanhaa Turkua esittäviä kuvia, muun muassa O. J. Auneen ottama kuvasarja poikkeuksellisen näyttävästä jäidenlähdöstä (kuva s. 22–23). Huoneessa 4 (C201) taas olivat esillä kuvat virsikirjakomiteasta ja tammikuun valiokunnasta. Sisällissodan valkoisten sotamuistoja esittelevässä huoneessa oli ryhmävalokuvia ja sotilaiden muotoku- via. Vuonna 1929 museon näyttelytiloissa valokuvia oli ainakin kuudessa eri huoneessa. Ennen seuraavia vuoden 1934 suuria tilamuutoksia laadittu esineiden inventaarioluettelo kertoo, että myös kolmannessa kerroksessa huoneessa 36 (E308) oli useita valoku- via. Ne olivat ”pienoismuotokuvien” joukossa vitrii- nissä.11 (Kuva s. 24–25.) Muistelmissaan vuonna 1920 Walter von Konow harmittelee Turku-kuvien vähäisyyttä museossa. Hän havittelee Pariisin Musée Carnavalet´n mallin mukai- sesti kuvia ihmisten elämästä, kaupungin toiminnasta – sisäkuvia kotimiljöistä ja juhlista. Kuvat ”kaupun- gin ulkoisesta fysionomiasta” eivät hänen mukaansa pystyneet antamaan monipuolista ja eläväistä kuvaa kaupungista.12 Museo oli vuonna 1914 saanut Var- sinais-Suomalaisen Osakunnan kotiseutututkimuk- sen keräämän kuva-aineiston, joka käsitti noin 4 500 kuvaa Turusta ja Varsinais-Suomesta.13 Kaupungin- valtuuston kustantamat, Hjalmar Renvallin ottamat Klosterbacken i Åbo ja Åbo i äldre tider -sarjat moni- sid. 22–23). Fotografierna av psalmbokskommit- tén och januariutskottet flyttades till rum 4 (C201). I ett rum som presenterade den vita sidans minnen av inbördeskriget fanns gruppfoton och porträtt. År 1929 visades fotografier i åtminstone 6 utställnings- rum. Enligt en inventarieförteckning, som gjordes före 1934 års stora ändringar, fanns också flera foto- grafier i en vitrin med ”miniatyrporträtt” i rum 36 (E308) på tredje våningen.11 (Bild sid. 24–25) I sina memoarer beklagade Walter von Konow 1920 museets brist på Åbomotiv. Hans stora förebild var Musée Carnavalet i Paris. Han hade velat visa bil- der av livet i staden och människors vardag – interi- örer, hemmiljöer och fest, på samma sätt som Paris- museet. Enligt honom gav bilder av ”stadens yttre fysionomi” inte rätt uppfattning om stadens mång- facetterade liv.12 Hembygdsforskarna inom student- nationen Varsinais-Suomalainen Osakunta hade år 1914 donerat omkring 4 500 bilder av Åbo och Egent- liga Finland.13 Samlingen Åbomotiv ökade med 220 bilder när Hjalmar Renvall, på stadsstyrelsens upp- drag fotograferade serierna Klosterbacken i Åbo och Åbo i äldre tider (bild sid. 26, 170–173). Fram till år 1920 hade museet dessutom fått 870–1000 fotogra- fier av olika donatorer.14 Men trots denna stora bild- mängd var det knappt om den typ av levande stads- bilder och interiörer som von Konow efterlyste. Fotografierna av skarpskyttebataljonen bildar en värdefull helhet i den äldre bildsamlingen, eftersom det inte bevarats så mycket fotografier från 1860- talet.15 Fram till 1930-talet hade museet också fått dagerrotypier och ambrotypier (i katalogen klassi- ficerade som dagerrotypi) i donation. Den största samlingen tidiga fotoalbum fick museet år 1910 av Anders Ramsay, som donerade sju gamla album.16 Anna Roos, som varit överlärare vid Ekenäs semina- rium, donerade år 1928 ett intressant minnesalbum, som tillhört hennes släkting Herman Höckert. Höck- ert hade verkat som tulldirektör i Åbo och fick albu- 18 ”Fyra fotografier af Januariutskottets medlemmar”. Kuvat oli lahjoittanut museolle kreivi Aug. Armfelt vuonna 1910. Tammikuun valiokunnaksi kutsuttiin 20. tammikuuta vuonna 1862 toimintansa aloittanutta valta- kunnallista kokousta, joka oli erään- lainen yksikamarinen tynkäedus- kunta. ”Fyra fotografier af Januariutskottets medlemmar”. Greve Aug. Armfelt donerade fotona 1910. Januariutskot- tet grundades den 20 januari 1862. Takarivissä vasemmalta: / Bakre raden från vänster: A. Björnberg, M. E. Alopæus, E. G. Wasastjerna, J. M. Hackzell, A. Armfelt, Niilo Kosonen. Eturivissä vasemmalta: / Främre raden från vänster: C. G. Wolff, F. L. Schauman, J. C. Hornborg, Matti Retula, Erkki Niemelä & J. A. von Essen. n. P. michaelis, 1862. Takarivissä vasemmalta: / Bakre raden från vänster: A. Törngren, C. R. Forsman, W. Sneckendal, H. F. Sohlberg, S. Manttaali, F. Procopé, Eturivissä vasemmalta: / Främre raden från vänster: G. G. Aminoff, C. J. Carpelan, Anders Puhakka, Henrik Jaatinen, J. Mölsä & A. J. Europæus. n. P. michaelis, 1862. 19 Takarivissä vasemmalta: / Bakre raden från vänster: A. G. Tolpo, T. T. Renvall, J. W. Snellman G:son, D. Lindh, C. M. Creutz, H. Duffa. Eturivissä vasemmalta: / Främre raden från vänster: A. Sjöstedt, A. Juselius, H. G. Boija, S. Gripenberg, A. L. Munsterhjelm, A. E. Arppe & C. A. Öhrenberg. n. P. michaelis, 1862. Takarivissä vasemmalta: / Bakre raden från vänster: A. Borg, J. Hannuksela, L. G. Pelkonen, J. E. Keto, E. J. Andelin, C. J. Grönholm. Eturivissä vasemmalta: / Främre raden från vänster: C. G. von Kræmer, J. F. Bergh, J. R. Taube, A. F. Järnefelt, R. J. Örn & G. Tengström. n. P. michaelis, 1862. 20 Henrik Cajanderin huhtikuussa 1844 asun- noltaan Uudenmaankatu 7:stä kuvaama näkymä Vartiovuorelle. Daguerrotyyppi 10235 luetteloitiin esineluetteloon vuonna 1916. Luettelon mukaan kuvan lahjoitti neiti Hanna Cajander, joka oli mahdolli- sesti Henrik Cajanderin tytär Emma Johanna Rosina Cajander (s. 1845). henriK cajanDer, 1844. DaguerroTyyPPi. Vårdberget fotograferat av Henrik Cajan- der från hans bostad på Nylandsgatan 7 i april 1844. Dagerrotypi 10235 registre- rades i föremålskatalogen 1916. Enligt katalogen är bilden en donation av fröken Hanna Cajander, som kanske var Henrik Cajanders dotter Emma Johanna Rosina Cajander (f.1845). henriK cajanDer, 1844. DagerroTyPi. 21 Hästkärror och lastning av säck vid Aurabron. Båtarna Bremen och Aino- ligger vid kajen. Reinberg kolorerade fotografiet. j. reinberg, 1870-TaleT. Hevoskärryjä ja säkkien lastausta Auransillan kupeessa. Bremen ja Aino -laivat ovat kiinnittyneinä rantaan. Reinberg maalasi valokuva- vedoksen päälle värit. j. reinberg, 1870-luKu. 22 23 Kevättalvella vuonna 1882 jäiden lähtö oli poikkeuksellisen näyttävää. O. J. Auneen 27. helmikuuta kuvaama sarja jäiden tukkimasta joesta. o. j. aune, 1882. Våren 1882 var islossningen speciellt dramatisk. Bildserie av O. J. Aune daterad 27 februari, som visar den isblockerade ån. o. j. aune, 1882. 24 Kuvia linnan näyttelyhuoneista otti muun muassa Rurik Hjelt, C. J. Schoultz ja myöhemmin Gustaf Welin. Huoneessa 36 oli eräs vitriini täynnä ”pienoiskuvia”. Näiden miniatyyrimaalausten ja siluettikuvien joukossa oli esillä myös varhaisia valokuvia. Sinne olivat päässeet ainakin kolme daguerrotyyppiä ja yksi ambrotyyppi vitriinin oikeassa alakul- massa. Daguerrotyyppien peilimäinen pinta erottuu alarivissä oikealla kolmen vierekkäisen kuvan muita vaaleampina kuva- pintoina. gusTaf Welin, 1933. lasinegaTiivi. Bland andra Rurik Hjelt, C. J. Schoultz och senare Gustaf Welin fotgraferade slottets utställningsrum. I rum 36 fanns en vitrin full av ”miniatyrer”. Bland miniatyrporträtt och siluettbilder fanns fotografier. I vitrinens högra hörn finns åtminstone tre dagerro- typier och en ambrotypi. Dagerrotypiernas spegel- liknande yta ses i högra nedersta raden. De tre dagerrotypierna har en ljusare yta en de övriga bilderna. gusTaf Welin, 1933. glasnegaTiv. 25 Vitriinissä oli esillä myös Turussa asuneiden Alma (1847–1877) ja Alina (1849–1878) Lindströmin muotokuva. Heidän isänsä oli satulantekijä Carl Gustaf Lindström (1807–1862). TunTemaTon, 1850–1860-luKu. ambroTyyPPi. Alma ja Alina Lindström esiintyvät myös äitinsä Antoinetten ja neljän tyttären yhteisessä ryhmäkuvassa, joka on mahdollisesti otettu perheen isän kuoltua vuonna 1862. Tämäkin kuva oli esillä vitriinin alarivissä. Tyttäret vasemmalta oikealle: Alina, Olga, Hilma ja Alma. Molemmat Lindströmin perheen kuvat lahjoitettiin museolle vuonna 1910. TunTemaTon, 1862. I vitrinen fanns också ett porträtt av Åboborna Alma (1847–1877) och Alina ( 1849–1878) Lindström. Deras far var sadelmakare Carl Gustaf Lindström (1807–1862). oKÄnD, 1850–1860-TaleT. ambroTyPi. Alma och Alina finns också med på detta gruppporträtt med deras mor Antoinette och systrar, troligtvis taget efter familjefaderns död 1862. Också den här bilden fanns i en vitrins nedre del. Döttrarna från vänster till höger: Alina, Olga, Hilma och Alma. Bilderna av familjen Lind- ström donerades till museet år 1910. oKÄnD, 1862. 26 Gustaf Welinin negatiivit linnan näyttelyhuoneista paljastavat, että museon silloisten näyttelyhuoneiden 31 ja 32 välisessä käytävässä esitel- tiin yleisölle ”Åbo i Äldre tider” sekä ”Vanhaa Turkua” -valokuvasarjoja seinälle kiinnitettävissä vitriini- kehyksissä. gusTaf Welin, 1935. lasinegaTiivi. Gustaf Welins negativ av slottets utställningsrum visar att i korridoren mellan utställningsrum 31 och 32, presenterades fotoserierna ”Åbo i Äldre tider” och ” Gamla Åbo”, monterade i vitrinskåp. gusTaf Welin, 1935. glasnegaTiv. puolistivat Turku-valokuvakokoelmaa yli 220 kuvan verran. (Kuva s. 26, 170–173.) Tämän lisäksi lahjoi- tuksina oli kertynyt vuoteen 1920 mennessä arviolta 870–1000 valokuvaa14. Vaikka kuva-aineistoja oli pal- jon, von Konowin kaipaamia eläväisiä kaupunki- ja sisäkuvia ei niinkään. Tarkk´ampujapataljoonan kuvista muodostui yksi merkittävä vanhemman kuva-aineiston koko- naisuus, sillä 1860-luvun valokuvatuotantoa ei ole säilynyt suuria määriä.15 Myös daguerrotyypit ja esi- neluettelossa daguerrotyypeiksi luokitellut ambrotyy- pit oli lahjoitettu 1930-lukuun mennessä. Varhaisista albumeista suurin kokonaisuus saatiin vuonna 1910 Anders Ramsayn seitsemän albumin muodossa.16 Tammisaaren seminaarin yliopettajana toiminut Anna Roos puolestaan lahjoitti sukulaisensa Herman Höckertin mielenkiintoisen muistoalbumin vuonna 1928. Se oli annettu lahjaksi tullilaitoksen johtajana Turussa toimineelle Höckertille tämän siirtyessä muihin tehtäviin Helsinkiin vuonna 1881. Albumi met som avskedsgåva då han flyttade till Helsingfors år 1881. Albumet innehåller J. Reinbergs stadsbild- serie17 från 1860–1870-talen (bild sid. 158, 163–165). Från år 1920 ökade antalet fotografier snabbt. År 1922 införskaffades serien Gamla Åbo, med 160 foto- grafier som dokumenterar en stadsbild som höll på försvinna.18 Museets fotografisamling var alltså avse- värd redan långt före man år 1935 började förteckna fotografierna i en skild katalog. Det är svårt att upp- skatta den exakta mängden fotografier, men det torde röra sig om ca 6 500–7 500 bilder. I samband med de stora omändringar som gjordes i början av 1930-talet flyttades fotografiskt material från utställningsrum- men till museets förrådsrum19. samlingens TillVäxT eFTer 1935 Tyngdpunkter i fotosamlingen kan spåras genom museets kataloger och årsberättelser. Materialtyperna blev fler. Dagerrotypi, ambrotypi, album, inramade 27 sisältää J. Reinbergin 1860–1870-luvuilla ottaman kaupunkikuvasarjan17. (Kuva s. 158, 163–165.) Vuodesta 1920 eteenpäin valokuvien määrä alkaa lisääntyä kiihtyvää vauhtia. Vuonna 1922 ostettiin 160 valokuvan sarja Vanhaa Turkua, joka taltioi häviävää kaupunkikuvaa.18 Ennen vuotta 1935, jol- loin valokuvista aletaan pitää erillistä kirjaa, histo- rialliselle museolle oli siis kertynyt jo hyvänlainen alku kokoelmille. Valokuvien määrää on vaikea arvi- oida tarkkaan, niitä oli todennäköisesti vastaanotettu 6 500–7 500 kappaletta. 1930-luvun alun suurten tila- muutosten seurauksena valokuva-aineistoa siirrettiin näyttelyhuoneista varastohuoneisiin19. karTunTa VuodesTa 1935 Museon luetteloista ja vuosikertomuksista voi seu- rata valokuvakokoelmien muodostumisen pääkohtia. Kokoelmat karttuvat yhä enemmän myös eri mate- riaaleista. Daguerrotyyppien, ambrotyyppien, albu- mien, kehystettyjen kuvien, ferrotyyppien, vedosten ja lasinegatiivien seuraksi tulivat taipuisat filmima- teriaalit ja värikuultokuvat. Jo vuonna 1889 alettiin valokuvata näyttelyin- teriöörejä ja museoesineitä sekä myydä esineistä otettuja valokuvia yleisölle.20 Kuvia linnan näytte- lyhuoneista otti muun muassa Rurik Hjelt ja tun- nettu turkulainen kuvaaja C. J. Schoultz. Pikku hiljaa lisääntyi myös museon oman henkilökunnan kuvaus- toiminta, jolloin negatiivikokoelma alkoi kasvaa. Valotetut lasinegatiivit kirjattiin vuodesta 1935 läh- tien erilliseen ”Valokuvalevyt” -luetteloonsa. 1930- luvun loppupuolella otettiin käyttöön taipuisat fil- mimateriaalit ja lasinegatiiveille kuvaaminen väheni hiljalleen 1940-luvun kuluessa. Juhani Rinteen joh- tamien arkeologisten kaivauksien negatiiviaineiston seuraksi tulevat muun muassa Gustaf Weliniltä tila- tut esine- ja interiöörikuvat, Nils Cleven kuvat kai- vauksilta, esineistä ja restauroinneista sekä Irja Sahl- bilder, ferrotypi, och glasnegativ fick sällskap av film- rullar och glansiga färgbilder. År 1889 började man fotografera och sälja bilder av utställningsinteriörer och föremål.20 Utställnings- rummen på slottet fotograferades bl.a. av Rurik Hjelt och den kände Åbofotografen C. J. Schoulz. Efterhand började också museets egen personal fotografera allt mer, vilket innebar att negativsamlingen växte avse- värt. Glasnegativ började år 1935 förtecknas i en egen katalog. I slutet av 1930-talet togs filmrullar i bruk och användningen av glasnegativ minskade under 1940-talet. I negativsamlingen finns bl.a. Juhani Rin- nes arkeologiska utgrävningar dokumenterade, bilder av föremål och interiörer tagna av fotografen Gustaf Welin, Nils Cleves utgrävningsbilder och bilder av föremål och restaureringsarbeten, samt Irja Sahlbergs omfattande dokumentation av byggnader och interi- örer i Egentliga Finland. Negativkatalogen upptar rikligt med stadsmotiv, vilket visar att Åbosamlingen inte bara ökade genom donationer av positiva kopior. Tidigare dokumente- rade Hj. Renvall och Gustaf Welin systematiskt sta- dens byggnadsbestånd. Deras arbete fortsattes på 1940-talet av Bengt Carpelan och år 1953 gjordes ett avtal med Turun Kameraseura (Åbo kameraförening) om fotografering av gamla byggnader och gatuvyer.21 Den egna personalen deltog också i dokumentatio- nen, framför allt Carl Jacob Gardberg som verkade vid museet åren 1954–1972.22 Samlingen har berikats med stora donationer under årens lopp. År 1956 donerade Turun Sanomat ca 1000 fotografier av Åbo med omnejd. Senare har museet erhållit tidningens glasnegativ, sammanlagt 15 700 stycken, vilka donerades av dels Turun Sano- mat och dels Åbo Landsarkiv. I slutet av 1950-talet fick museet porträttnegativ av fotoateljé Welin, där det också ingick äldre glasnegativ från Edward Axels- sons ateljé23 (bild sid. 36–37). I början av 1960-talet donerade lektor Uno Roos’ arvingar både fotografier 28 bergin runsas kuvatuotanto varsinaissuomalai- sista rakennuksista ja interiööreistä. Esinekuvia otti 1930–1940-luvuilla myös museon vahtimestari Armas Kaisla. Kaupunkikuvakokoelma ei karttunut pelkästään vedoslahjoituksin, vaan myös negatiiviluetteloon kirjattiin runsaasti kaupunkinäkymiä. Aiemmin Hj. Renvall ja Gustaf Welin dokumentoivat kaupungin rakennuskantaa järjestelmällisesti. 1940-luvulla toi- meen tarttui Bengt Carpelan ja vuonna 1953 sovittiin Turun Kameraseuran kanssa vanhojen rakennusten ja katunäkymien kuvauksista.21 Tätä työtä jatkoi- vat museon omat kuvaajat, joista mittavimmin Carl Jacob Gardberg vuodesta 1954 lähtien aina 1970- luvun alkuun asti.22 Suuria lahjoituskokonaisuuksia on saatu koko- elmaan runsaasti vuosien varrella. Vuonna 1956 Turun Sanomat lahjoitti museolle noin 1 000 valo- kuvaa Turusta ja sen ympäristöstä. Sittemmin Turun Sanomien lasinegatiiveja ovat lahjoittaneet museolle Turun Sanomat ja Turun maakunta-arkisto yhteensä 15 700 negatiivia. 1950-luvun lopussa museo sai lasinegatiivikokoelman Valokuvaamo Welinin otta- mia muotokuvia, jonka mukana myös vanhempia Edward Axelssonin23 ateljeen lasinegatiiveja (kuva s. 36–37). 1960-luvun alussa lehtori Uno Roosin peri- kunta lahjoitti valokuvia ja albumeita. Samaan aikaan museo sai myös mittavan kokoelman urheiluun liit- tyviä valokuvia sekä Uusi Aura -lehdeltä sen käyttä- miä kuvia. Vuonna 1970 lahjoitettiin painija Robert Oksan kokoelma. Valokuvakokoelmat olivatkin voimakkaassa kas- vussa 1960-luvun loppupuolelta lähtien. Vuoteen 1970 mennessä vedoksia oli luetteloitu Valokuvat-kir- jaan noin 12 700 ja negatiiveja Valokuvalevyt-kirjoi- hin 34 000. Dioja oli samaan aikaan kertynyt 1 657. Kun otetaan lukuun aiemmin esineluetteloon kirja- tut valokuvat, valokuvakokoelmien kokonaismäärä oli vuoteen 1970 mennessä karkeasti arvioiden noin och album. Vid samma tid mottog museet också en stor samling sportbilder och fotografier som public- erats i tidningen Uusi Aura. År 1970 donerades brot- taren Robert Oksas samling. Från slutet av 1960-talet växte fotografisamling- arna kraftigt. År 1970 fanns 12 700 bilder registre- rade i Fotografikatalogen, och i negativkatalogerna 34 000. Dessutom fanns det 1 657 diabilder. Tar man med i beräkningen också de fotografier som tidigare registrerades i föremålskatalogen uppgick fotografi- samlingen år 1970 grovt taget till 54 000, men då är inte de stora negativsamlingarna inräknade. J. Reinbergs familj donerade på 1970-talet en stor samling. Man fick också mera pressbilder av Uusi- Aura. Atelier Irmelins samling på över 250  000– 350 000 negativ donerades år 1979. På 1980-talet utökades fotoarkivet med teaterbilder från Åbo stads- teater, en donation av föreningen Kuusjoki-Seura, Mauno Mannelins industribilder, samt en samling fotografier av varvsområdet vid Aura å som Wärt- silä donerade. På 1990-talet fick museet stora nega- tivsamlingar från flera fotoateljéer, bl.a. Kuva-Sirkku och Valokuvaamo Ahti, Keijo Hakanens donation med bl.a. gamla kinodior, samt Johannes och Teo- dor Schalins glasnegativ och foton. Samlingen indu- stribilder utökades med fotografier från John Barker Oy och Valvilla. Vid 1985 års slut innehöll fotoarkivet 68 290 kata- logiserade negativ samt 7 652 katalogiserade diapo- sitiv, som härrörde från museets egen verksamhet. Donerade negativ var bokförda som en skild kate- gori och uppgick till 200 000. Forskare Lotta Matti- la-Lahtinen, som ansvarade för fotoarkivet, uppskat- tade mängden positiva kopior till 70 000–100 000.24 Sammanlagt omfattade fotosamlingen i mitten av 1980-talet 350 000–380 000 bilder. Som en följd av näringslivets strukturomvandling och en systematisk dokumentation av det industriella kulturarvet på 1990- och 2000-talen, utökades bild- 29 54 000, mutta lukuun eivät sisältyneet suuret nega- tiivikokoelmat. 1970-luvulla museolle lahjoitettiin muun muassa suuri J. Reinbergin perheelle kuulunut kokoelma. Myös Uusi Aura lahjoitti lisää kuvia. Atelier Irmelinin laaja, arviolta 250 000–350 000 negatiivin kokoelma, lahjoitettiin museolle vuonna 1979. Kokoelma karttui 1980-luvulla muun muassa Turun kaupunginteatte- rin näytelmäkuvilla, Kuusjoki-seuran kuvilla, Mauno Mannelin -kokoelman teollisuuslaitoksiin keskitty- villä kuvilla sekä Wärtsilän lahjoittamilla Aurajoen telakka-alueen kuvilla. 1990–2000-luvuilla lahjoi- tettiin valokuvaamojen suuria negatiivikokoelmia, muun muassa Kuva-Sirkun ja valokuvaamo Ahtin tuotantoa, Keijo Hakasen kinodioja sekä Johannes ja Teodor Schalinin lasinegatiiveja ja vedoksia. Teol- lisuuskuvakokoelmat karttuivat John Barker Oy:n ja Valvillan kokonaisuuksista. Vuoden 1985 päättyessä valokuvakokoelmissa oli 68 290 luetteloitua negatiivia ja 7 652 luetteloitua diapositiivia, jotka olivat syntyneet oman toiminnan tuloksena. Tämän lisäksi kirjattuja negatiivilahjoi- tuksia oli omina ryhminään noin 200 000. Lahjoitet- tujen valokuvavedosten määräksi valokuva-arkiston hoitaja, tutkija Lotta Mattila-Lahtinen arvioi tuol- loin 70 000–100 000.24 Kuvien kokonaismäärä oli siis 1980-luvun puolivälissä noin 350 000–380 000. Elinkeinoelämän rakennemuutokset ja teollisen kulttuuriperinnön systemaattinen tallentaminen 1990 ja 2000 -luvulla tuottivat museolle teolliseen kulttuuriperintöön liittyviä kokonaisuuksia, joiden mukana tuli runsaita negatiivi- ja valokuva-aineis- toja. Ennen vuotta 1995 kuvamäärän oli arvioitu olleen 800 000 paikkeilla. Vuonna 2000 lukuun lisät- tiin muun muassa suuret luetteloimattomat negatii- vilahjoitukset, kuten Atelier Irmelin -kokoelma, ja kuvia arvioitiin olevan 1 333 000.25 Digitaalisten tal- lenteiden yleistyttyä ja museon valokuvaajien ja tut- kijoiden kuvaustoiminnan yhä lisääntyessä kuva- samlingen med omfattande industrihistoriska hel- heter. Före år 1995 uppskattades bildmängden till ca 800 000. När man år 2000 lade till bl.a. de stora, oka- talogiserade negativdonationerna, som t.ex. Atelier Irmelins samling, var man uppe i 1 333 000 bilder.25 I och med att de digitala verktygen blev vanligare och museets fotografer och forskare producerade allt mera bilder, har fotosamlingen växt i motsvarande grad. År 2011 uppskattades den till 1 462 000. FoTograFier som separaT FöremÅls- och Bildgrupp I museets årsberättelser nämns fotografisamlingen som en separat enhet första gången år 1942. Tidi- gare behandlades fotografier som föremål bland andra föremål, eller som bilder bland konstverk och andra bilder. Samlingen fick så småningom en allt tydligare identitet. År 1944 togs en huvudkatalog i bruk för donerade fotografier. Donerade negativ bok- fördes i en skild katalog, ”Valokuvalevyt” (Glasplå- tar), där man också registrerade det material som tillkom genom museets egen verksamhet. Vartefter som bildmängden ökade, tog katalogiseringen och arkiveringen av materialet allt mer tid. Från medlet av 1950-talet ansvarade Margareta Springert (senare Jokinen) och C. J. Gardberg för katalogiseringen, och i början av 1960-talet Margareta Jokinen och Irja Sahlberg. Åren 1962–1972 framgår det av årsberättelserna vem som skött katalogiseringsarbetet.26 Av dessa uppgifter ser man hur skötseln av fotoarkivet allt mer börjar te sig som ett eget arbetsfält och som ett ansvarsområde som en bestämd arbetstagare tar hand om. När katalogiseringen i början av 1960-talet sköt- tes av merkonom Asta Lehtonen och biljettförsäljaren Gunvor Enqvist blev arbetsfältet i slutet av 1960-talet en huvuduppgift för Irma Savolainen. Savolainen 30 määrä on ollut kasvussa. Vuonna 2011 sen arvioitiin olevan 1 462 000. ValokuVaT eriTyisenä esine- ja kuVaryhmänä Turun kaupungin historiallisen museon vuosi- kertomuksessa mainitaan ensi kertaa valokuvako- koelma muusta kuvakokoelmasta ja esinekokoel- mista erillisenä kokonaisuutena vuonna 1942. Sitä ennen valokuvat käsiteltiin esineinä esineiden jou- kossa tai kuvina taideteosten joukossa. Kokoelmien identiteetti muotoutui siis pikku hiljaa. Vuonna 1944 alettiin pitää pääkirjaa ”Valokuvat”, johon kirjattiin lahjoituksina saadut valokuvavedokset. Lahjoitetut negatiivit puolestaan kirjattiin ”Valokuvalevyt”-kir- jaan, johon luetteloitiin oman toiminnan seurauk- sena syntyneet aineistot. Kun otettujen kuvien määrä edelleen kasvoi, valokuvien ja levyjen luettelointiin kului yhä enemmän aikaa. 1950-luvun puolivälistä lähtien luetteloinnista huolehtivat pääosin Margareta Springert (myöh. Jokinen) ja C. J. Gardberg, 1960- luvun ensi vuosina Margareta Jokinen ja Irja Sahl- berg. Vuosien 1962–1972 aikana valokuvien ja valoku- valevyjen luetteloija on nimetty museon vuosikerto- muksissa erikseen.26 Luetteloijatiedot paljastavat, että valokuvakokoelman hoito alkoi siirtyä pikku hiljaa omaksi kokonaisuudekseen ja yksittäisen työntekijän vastuualueeksi. Kun 1960-luvun alkupuolella luette- loijana toimivat toimistoapulainen, merkonomi Asta Lehtonen ja lipunmyyjä Gunvor Enqvist, niin 1960- luvun lopulta lähtien työ keskittyi Irma Savolaiselle. Savolainen työskenteli museossa vuodesta 1968 läh- tien, ja 1972 hänet nimitettiin vakituiseksi museovir- kailijaksi, jonka vastuualue oli valokuva-arkisto. Valokuvaan alettiin kiinnittää laajemminkin erityistä huomiota 1960-luvun lopulla ja 1970-luvul- la.27 C. J. Gardberg toimi 1.7.1969 lähtien juuri anställdes år 1968 och utnämndes år 1972 till muse- itjänsteman med fotoarkivet som ansvarsområde. Fotografi uppmärksammades överlag allt mer i slutet av 1960-talet och under 1970-talet.27 C. J. Gardberg verkade från 1.7.1969 som ordförande för den nybildade Stiftelsen för Finlands fotografiska museum. Samma år lyckades Åbo stads historiska museum identifiera Finlands äldsta fotografi, Hen- rik Cajanders bild av Nobels hus från år 1842.28 Irma Savolainen deltog i seminarier och skrev om Åbofo- tografer. Efter en kurs om fotokonservering i Lahtis 1975 började man fästa större uppmärksamhet vid hur fotografierna förvarades och hanterades.29 Egent- lig konservering av fotografier utförde man ändå inte.30 Man började alltmer uppskatta värdet hos de fotografisamlingar som fanns i många museer och fotografi framstod som ett intressant forskningsob- jekt. I början av 1970-talet förvarades fotografisam- lingen i förborgens andra våning. Bilderna limma- des på kartong och förvarades lodrätt i arkivlådor. Anteckningar gjordes i bläck både på kartongerna och i katalogerna. Negativ och porträtt hade egna förvaringsplatser. Dagerrotypi och ambrotypi arki- verades redan då i separata metallådor.31 Under slu- tet av 1970-talet fanns fotoarkivet i förborgens norra flygeln, fotografierna på första våningen och negati- ven i ett eget rum på andra våningen. Åbomotiven var ordnade efter adress i utdragslådor av metall.32 Irma Savolainen ansvarade för fotografisamlingen till år 1975. Hennes arbetsuppgifter sköttes efter det av bl.a. Nina Lempa fram till år 1977 då Ulla Särki- lahti som nyanställd forskningsassistent fick fotoar- kivet som sitt ansvarsområde.33 År 1980 fick fotogra- fisamlingen egna arkivutrymmen på Fiskaregatan 4. I det nya negativarkivet placerades bl.a. Atelier Irme- lins omfattande samling glasnegativ, som fyllde mer än hälften av hyllorna.34 Från hösten 1982 förestod Lotta Mattila-Lahtinen fotoarkivet i 30 år. 31 perustetun Suomen valokuvataiteen museon säätiön puheenjohtajana. Samana vuonna oli Turun kaupun- gin historiallisen museon kokoelmista paikannettu Suomen vanhin valokuva, Henrik Cajanderin Nobe- lin talo vuodelta 1842.28 Irma Savolainen osallistui seminaareihin ja kirjoitti turkulaisista valokuvaajista. Valokuvien säilytysolosuhteiden ja käsittelyn mer- kitykseen alettiin kiinnittää huomiota, sillä vuonna 1975 Lahdessa järjestettiin valokuvakonservoinnin kurssi.29 Varsinaista konservointia valokuville ei kui- tenkaan tehty.30 Monien museoiden valokuvakokoel- mien arvo huomattiin ja valokuva näyttäytyi kiinnos- tavana tutkimuskohteena. Valokuvakokoelmia säilytettiin 1970-luvun alussa esilinnan toisessa kerroksessa. Kuvia liimattiin kar- tongeille ja niitä pidettiin pystyssä isoissa arkistolaati- koissa. Merkinnät kartonkeihin ja luetteloihin tehtiin mustekynällä. Negatiivit ja henkilökuvat olivat omilla paikoillaan. Daguerrotyypit ja ambrotyypit säilytet- tiin jo tuolloin omassa metallilaatikossaan.31 1970- luvun loppupuolella valokuvat säilytettiin esilinnan pohjoissiiven 1. kerroksessa kun taas negatiiveilla oli oma varastohuoneensa 2. kerroksessa. Turku-kuvat oli luokiteltu osoitteen mukaisesti metallisiin veto- laatikoihin.32 Irma Savolainen hoiti valokuva-arkistoa vuoteen 1975 asti, jonka jälkeen valokuvakokoelman parissa työskenteli muun muassa Nina Lempa. Ulla Särki- lahti tuli museolle tutkimusapulaiseksi vuonna 1977, jolloin valokuva-arkiston hoito uskottiin hänelle.33 Vuonna 1980 valokuvakokoelma sai oman arkistoti- lansa Kalastajankatu 4:ssä. Uuteen negatiiviarkistoon sijoitettiin muun muassa Atelier Irmelinin mittava lasinegatiiviaineisto, joka täytti hyllytilasta yli puo- let.34 Syksystä 1982 lähtien valokuva-arkiston hoita- jana toimi Lotta Mattila-Lahtinen aina vuoteen 2012 saakka. 1980-luvun puolivälissä valokuvien luokittelua parannettiin huomattavasti.35 1980–1990-lukujen Klassificeringen förbättrades avsevärt i mitten av 1980-talet.35 Under 1980–1990-talen skedde stora förändringar och bildmängden ökade enormt. Äldre material reprofotograferades i stor utsträckning, vil- ket innebar att originalkopiorna kunde få vila i fred i förrådet.36 År 1987 inleddes övergången till elek- tronisk katalogisering och från och med hösten 1989 registrerades fotografidonationer och negativ elektro- niskt.37 Arkivets gästbok från åren 1982–2008 visar på ett aktivt intresse både bland forskare och andra som behöver bilder. När samlingarna växte blev förvaltningen mer arbetskrävande. Utvecklandet av ett enhetligt sam- lingsförvaltningssystem och digitalisering av foto- grafiskt material var redan i början av 1990-talet ett uttalat mål.38 Också behovet av arbetskraft och till- läggsutrymmen påtalades redan då, men utrymmes- bristen är fortfarande aktuell år 2016. Fotostudion fick i början av 1990-talet en andra fotograf och en kopist.39 Fotografisamlingens dokumentation blev ett tyngdpunktsområde.40 Målsättningen var att katalo- gisera och digitalisera allt äldre material. Bildförmed- ling och annan kundbetjäning tog dock mycket tid från det egentliga katalogiseringsarbetet på 1990- och 2000-talen. År 2015 fick fotoarkivet en andra ordi- narie arkivarbetare. Vid sidan av digitalisering och katalogisering är dagens och framtidens utmaning fortfarande att se till att det fotografiska arvet beva- ras för framtiden. FoTograFier som uTsTällningsoBjekT När fotografier under museets första tid var utställda med andra föremål, förekom detta i slutet av 1900- talet alltmer sällan och tillfälligt. Samtidigt blev det vanligare med utställningar som hade fotografi som utgångspunkt när fotografi började ses som en egen kategori. År 1947 visades en utställning på slottet med bilder av slottsinteriörer och motiv från Hant- 32 Turun kaupungin historiallisessa museossa valokuvamuotokuvat jär- jestettiin arkistolaatikoihin kuvan henkilön nimen mukaisesti. Kruununvouti Karl Johan Back- mansson (1820–1904) vaimonsa Sofia Charlottan (synt. Danielsson, 1824–1910) ja lapsien Karl Waldema- rin, Knut Juliuksen (s. 1857), Matilda Sofian (s. 1858) sekä Johanna Gab- rielan (s. 1852) kanssa Reinbergin kuvattavana. Taiteilijana tunnettu Hugo Elias Backmansson (s. 1860) ei ole vielä kuvassa mukana. j. reinberg, 1859 Tai 1860. I Åbo stads historiska museum arki- verades fotoporträtt enligt namnet på personen. Kronofogde Karl Johan Backmansson (1820–1904) med hustru Sofia Char- lotta (f. Danielsson, 1824–1910) och barnen Karl Waldemar, Knud Julius (f. 1857), Matilda Sofia (f. 1858) och Johanna Gabriela (f. 1852), fotografe- rade av Reinberg. Hugo Elias Back- mansson (f.1860), senare känd konst- när, finns ännu inte med i bilden. j. reinberg, 1859 eller 1860. 33 Kaksi nuorta miestä istumassa yhteismuotokuvassa. Pikkupöytää peittävä liina ja jalkojen alla oleva räsymatto toistuvat monessa Rein- bergin otoksessa. Vasemmalla Berndt Herman Ivar Lagermarck (1843–1907), jonka ura vei Turusta Harkovaan kemian professoriksi. Oikealla kartanonomistaja, agronomi ja maanviljelysneuvos Carl Axel Fred- rik Björkenheim (1843–1907) nuorena miehenä. j. reinberg, 1850–1860-luKujen vaihDe. Två unga män i ett dubbelporträtt. Duken som täcker bordet och tras- mattan under fötterna återfinns i många av Reinbergs bilder. Till vän- ster Berndt Herman Ivar Lagermarck (1843–1907), vars karriär gick från Åbo till Harkova där han verkade som professor i kemi. Till höger god- sägare, agronom och lantbruksråd Carl Axel Fredrik Björkenheim (1843–1907), i unga år. j. reinberg, mellan 1850–1860- TaleT. 34 Rouva Fina Blomqvist nojaa kädel- lään liinalla peitettyyn pikkupöytään. Hänellä on yllään kirjava leveähel- mainen ja -hihainen puku. Reinberg kuvasi varhaisvaiheessa muotoku- via ulkona. Raakavedoksesta näkyy taustakankaan takana olevan talon ulkoseinää. j. reinberg, 1850–1860-luKujen vaihDe. Fru Fiona Blomqvist lutar sin arm mot ett dukbeklätt småbord. Hon är iklädd en brokig vid klänning, med vida ärmar. I början fotograferade Reinberg porträtt utomhus. I råko- pian syns ytterväggen bakom ateljé fonden. j. reinberg, mellan 1850–1860- TaleT. 35 Tuleva kunnallispormestari Herman Höckert (1824–1891) kädessään silin- terihattu. Reinbergin raakavedok- sessa näkyy ateljeerakennelman lattiana olevat laudat. j. reinberg, 1850–1860-luKujen vaihDe. Blivande kommunalborgmästare Herman Höckert (1824–1891) med cylinderhatt i handen. I Reinbergs råkopia ses ateljéplatsens plankgolv. j. reinberg, mellan 1850–1860- TaleT. 36 Carl Edward Axelssonin ateljeessa otettuja lasinega- tiiveja käyntikorttikuvia varten. Negatiivit ovat tulleet museolle valokuvaamo Welinin lahjoituksen mukana vuonna 1960. Valokuvaamo Welin toimi 1920-luvun puolivälistä lähtien samassa studiossa Kristiinan- katu 5:ssä, jossa Valokuvaamo Aune ja Edw. Axels- son olivat toimineet 1800-luvulla. Henriksson (istumassa) ja Gustafsson. eDW. axelsson, 1890-luKu. lasinegaTiivi. Glasnegativ för visitkort tagna i Carl Edward Axels- sons ateljé. Negativen kom till museets ägo i sam- band med fotoateljé Welins donation år 1960. Foto- ateljé Welin verkade från mitten av 1920-talet i samma studio vid Kristinegatan 5, där Fotoateljé Aune och Edw. Axelsson hade verkat sedan 1800- talet. Henriksson (sittande) och Gustafsson. eDW. axelsson, 1890-TaleT. glasnegaTiv. 37 Kiharatukkainen nainen on rouva Jakobsson, ja nainen, jolla on ristiriipus kaulassaan on Zaida Gustafsson. eDW. axelsson, 1890-luKu. lasinegaTiivi. Kvinnan med lockigt hår är fru Jakobsson, och kvinnan med korssmycket är Zaida Gustafsson. eDW. axelsson, 1890-TaleT. glasnegaTiv. 38 aikana tapahtui suuria muutoksia ja kuvien lisäys oli valtava. Vanhaa aineistoa kuvattiin uudelleen suu- ret määrät, jolloin alkuperäisiä vedoksia saatiin lepo- tilaan.36 Vuonna 1987 aloitettiin valokuva-arkiston luetteloinnin kehittäminen ATK-pohjaiseksi ja syk- systä 1989 lähtien valokuvalahjoitukset ja negatiivit kirjattiin sähköisesti.37 Valokuva-arkiston vieraskirja vuosilta 1982–2008 osoittaa tutkijoiden ja muiden kuvan tarvitsijoiden aktiivisen kiinnostuksen koko- elmaa kohtaan. Kokoelmien karttuessa niiden hallinnointi teetti yhä enemmän töitä. Yhtenäisen kokoelmienhallin- tajärjestelmän kehittäminen ja valokuva-aineiston sähköiseksi muuttaminen oli tavoitteena jo 1990- luvun alussa.38 Myös henkilökunnan ja tilan tarve kirjattiin tavoitteisiin jo silloin, mutta valokuvako- koelmien tilaongelma on vuonna 2016 yhä ajankoh- tainen. Valokuvaamoon saatiin toinen työntekijä ja filminkehittäjä-kopisti 1990-luvun alkuvuosina.39 Yhtenä painopisteenä oli kehittää museon valokuva- dokumentaatiota.40 Valokuva-arkistossa tavoitteena oli luetteloida ja sähköistää kaikki vanhin aineisto. Valokuva-arkiston vilkas kuvanvälitys ja asiakaspal- velun hoitaminen 1990 ja 2000 -luvuilla vei kuiten- kin paljon aikaa luettelointityöltä. Valokuva-arkistoon saatiin toinen vakituinen työntekijä vuodesta 2015 alkaen. Nykypäivän ja tulevaisuuden haasteena on yhä edelleen valokuvallisen perinnön säilymisen takaami- nen, kokoelmien digitoinnin ja luetteloinnin ohella. näyTTeillä Kun museon varhaisvaiheessa valokuvat olivat esillä näyttelyhuoneissa muun esineistön joukossa, 1900- luvun loppupuoliskolla ne pääsivät esille harvemmin ja tilapäisesti. Valokuvat alettiin kuitenkin tunnis- taa omaksi esineryhmäkseen, jolloin näyttelyissä- kin voitiin keskittyä pelkästään valokuviin. Vuonna 1947 linnassa järjestettiin valokuvanäyttely, jossa verksmuseet, vilka medlemmar i Turun Kamerat r.y. och Åbo Fotoklubb r.f. hade fotograferat.41 Den första utställning som producerades av Finlands fotogra- fiska museum visades sommaren 1969 på Åbo slott. Åbo stads historiska museums bidrog med en avdel- ning om ”Fotografiets historia i Åbo” och presente- rade bilder ur de egna samlingarna. I början av 1970- talet visades i Stora borgstugan en utställning om J. Reinberg, som Irma Savolainen sammanställt, som senare visades på Fotografiska museet i Helsingfors.42 Savolainen sammanställde också en utställning under namnet ”Känner du igen?”, som visade fotografier av okända personer, som besökarna fick hjälpa till att identifiera.43 Fotografins 130-årsjubileum i Finland uppmärk- sammades år 1972 med en liten utställning i slottets förhall, där man bl.a. presenterade Finlands äldsta fotografi och tidiga Åbofotografer.44 I Stora borgstu- gan visades på 1970-talet ofta vandringsutställ- ningar, bl.a. ”Menschen in Köln” som presenterade tyskt fotografi och Nationalmuseets ”För hundra år sedan. Livet på 1860-talet”. Museet hade små fotout- ställningar45 i Åbo stadsbiblioteks entréhall, men de egna samlingarna presenterades sällan.46 Under årens lopp har flera utställningar kring temat fotografi visats på slottet. Fotografiets 150-års- jubileum firades med utställningen ”Klick – förevi- gad”. Istvan Keckseméti sammanställde år 1977 en utställning om fototeknikernas historia och konser- vering.47 Johanna Frigård, som var ordförande för Fotocentrum Peri, planerade år 1999 utställningen ”Bild skön – fotografier av Emmi Fock från 1920– 1930-talen”, som byggde på bilder ur museets sam- ling.48 År 2000 presenterades en kameradonation av fotografen Per Johan Lundsten i en utställning med namnet ”Hundra kameror – tusen stunder”.49 -- 39 Atelier Irmelinin negatiivikokoelma pitää sisällään henkilökuvien lisäksi Emmi Fockin (1898–1983) ottamia taidekuvia sekä muotikuvia. Atelier Irmelin toimi Turussa vuosina 1922–1964. Tanssija Mary Wallén. emmi focK, 1929 Tai 1930. lasinegaTiivi. Glasnegativen från Atelier Irmelin innehåller förutom personporträtt, också Emmi Focks (1898–1983) konstbilder och porträtt. Atelier Irmelin verkade i Åbo åren 1922–1964. Dansös Mary Wallén. emmi focK, 1929 eller 1930. glasnegaTiv. 40 esiteltiin Turun Kameroiden ja Åbo Fotoklubb r.f.:n jäsenistön ottamia sisäkuvia linnasta ja Käsityöläis- museosta.41 Suomen valokuvataiteen museon järjes- tämä ensimmäinen näyttely oli esillä linnassa kesä- ja heinäkuussa vuonna 1969. Turun historiallinen museo oli tehnyt siihen osion ”valokuvauksen histo- riaa Turussa” ja näyttelyssä oli esillä museon omiakin kokoelmia. Irma Savolainen kokosi valokuvanäytte- lyn J. Reinbergistä42 Turun linnan isoon linnantu- paan, josta näyttely jatkoi Helsinkiin Suomen valoku- vataiteen museon studioon. Savolainen järjesti myös näyttelyn ”Tunnetko?”, jossa esiteltiin tuntemattomia henkilöitä esittäviä valokuvia ja kerättiin niihin tie- toja. Näyttelyssä oli päivystysajat kuvissa olevien hen- kilöiden tunnistusten kirjaamista varten.43 Suomalaisen valokuvan 130-vuotispäivän kun- niaksi vuonna 1972 linnan eteishallissa oli esillä pieni näyttely, jossa esiteltiin Suomen vanhimman valo- kuvan ohella vanhimpia turkulaisia valokuvaajia.44 Isossa linnantuvassa esiteltiin 1970-luvulla myös runsaasti kiertonäyttelyitä: muun muassa saksa- laista valokuvaa esittelevä ”Menschen in Köln” sekä Kansallismuseon laatima ”Sata vuotta sitten. Elä- mää 1860-luvulla”. Museo järjesti pieniä valokuva- näyttelyitä Turun kaupunginkirjaston eteisaulaan.45 Museon omat kokoelmat olivat silti harvoin esillä.46 Linnassa on vuosien varrella ollut useita valoku- vaan liittyviä näyttelyitä. Valokuvan 150-vuotisjuh- lavuonna Turun linnassa järjestettiin näyttely ”Klikk – ikuistettu”. Istvan Kecskeméti kokosi vuonna 1997 näyttelyn valokuvatekniikoiden historiasta ja kon- servoinnista.47 Vuonna 1999 linnassa esiteltiin myös museon omaa kokoelmaa Valokuvakeskus Perin puheenjohtajana toimineen Johanna Frigårdin jär- jestämässä näyttelyssä ”Kuvan kaunis – Emmi Fockin valokuvia 1920–1930-lukujen vaihteesta”.48 Valoku- vaaja Per Johan Lundstenin lahjoittaman kamerako- koelman pohjalta museon näyttelytyöryhmä kokosi Åbomotiv var ett tyngdpunktsområde redan under museets första tid, och en betydande del av sam- lingen består idag av fotografier med anknytning till Åbo och Egentliga Finland. Denna helhet har under årens lopp utökats också genom inköp. Bilden av Åbo har kompletterats med stora industrihistoriska foto- samlingar, där bl.a. textilbranschen, varvsindustrin, sötsaksproduktionen och diverse småindustri är väl representerade. Det finns också bildmaterial av nationell bety- delse i samlingen. Helheter som t.ex. Henrik Cajan- ders dagerrotypier, de tidiga personbilderna, foto- grafierna av skarpskyttebataljonen, Karl Granits vyer från en expedition till Ivalo och Sodankylä på 1880- talet och J. Reinbergs samling, har en central plats i den finländska fotografins historia.50 Bildsamlingen har växt genom talrika donationer från samfund och privatpersoner, samt små inköp nu och då. Donatorer från 125 år är dem vi framförallt har att tacka för detta värdefulla kulturarv, vars beva- rande också i fortsättningen är av största vikt. 41 näyttelyn ”Sata kameraa – tuhansia hetkiä” vuonna 2000.49 -- Jo Turun kaupungin historiallisen museon aikana valokuvakokoelman painopisteenä olivat Turkua esit- tävät kaupunkikuvat. Turkuun ja Varsinais-Suomeen liittyvistä valokuvista on muodostunut kokoelman merkittävä osa. Kaupunkikuvia on vuosien saatossa kartutettu myös ostoin. Turku-kuva alkoi täyden- tyä teollisuutta kuvaavalla aineistolla. Muun muassa alueen tekstiiliteollisuus, laivateollisuus, makeiset, radiot sekä eri alojen pienteollisuus ovat hyvin edus- tettuina. Kokoelmaan kuuluu myös kansallisesti tärkeää kuva-aineistoa. Esimerkiksi Henrik Cajanderin otta- mat daguerrotyypit, varhaiset henkilökuvat, tarkk´ ampujapataljoona, Karl Granitin ottamat maisema- kuvat 1880-luvulta Ivalon ja Sodankylän tutkimus- retkikunnan matkalta sekä J. Reinbergin kokoelma ovat kansallisella tasolla merkittäviä kokonaisuuksia suomalaisessa valokuvanhistoriassa.50 Kokoelma on kasvanut lukuisista yhteisöjen ja yksityishenkilöiden tekemistä kuvalahjoituksista sekä silloin tällöin tehdyistä pienistä ostoista. Lahjoittajia 125 vuoden ajalta saamme kiittää arvokkaasta kult- tuuriperinnöstä, jonka säilyminen vastakin on ensi- arvoisen tärkeää.