Förfarandebestämmelsernas betydelse för entreprenörens rätt till ersättning för tilläggs- och ändringsarbete, samt entreprenadtypens inverkan på bedömningen - En rättsdogmatisk analys med YSE 1998 som utgångspunkt
Thörnroos, Marcus (2016-09-13)
Förfarandebestämmelsernas betydelse för entreprenörens rätt till ersättning för tilläggs- och ändringsarbete, samt entreprenadtypens inverkan på bedömningen - En rättsdogmatisk analys med YSE 1998 som utgångspunkt
Thörnroos, Marcus
(13.09.2016)
Tätä artikkelia/julkaisua ei ole tallennettu UTUPubiin. Julkaisun tiedoissa voi kuitenkin olla linkki toisaalle tallennettuun artikkeliin / julkaisuun.
Turun yliopisto
Kuvaus
Siirretty Doriasta
Tiivistelmä
Byggnadsentreprenader regleras normalt av de allmänna avtalsvillkoren för byggnadsentreprenader, YSE 1998, och dessa innehåller förfarandebestämmelser för tillägg- och ändringsarbete. Enligt YSE 1998 ska beställaren och entreprenören skriftligen avtala om tilläggs- och ändringsarbete samt dess inverkan på entreprenaden innan arbetet inleds. Relativt ofta efterföljs dock inte dessa förfarandebestämmelser i praktiken. Syftet med denna avhandling är därför att analysera förfarandebestämmelsernas betydelse för entreprenörens rätt till ersättning för tilläggs- och ändringsarbete. Kan entreprenören ha rätt till ersättning trots att förfarandebestämmelserna inte efterföljts till fullo?
Analysen grundar sig på doktrin och rättspraxis. Särskilt viktigt är rättsfallet HD 2008:19, där högsta domstolen till synes har valt en striktare tolkningslinje och i större grad betonat syftet med förfarandebestämmelserna än i tidigare rättspraxis. Domen har väckt diskussion om huruvida domens slutsatser kan tillämpas på alla entreprenadtyper enligt betalningsgrund eller endast på den som berördes i rättsfallet. Därför granskas i avhandlingen även hur entreprenadtypen inverkar på bedömningen av förfarandebestämmelsernas betydelse.
Slutsatsen i avhandlingen är att entreprenören kan ha rätt till ersättning för tilläggs- och ändringsarbete trots att förfarandebestämmelserna inte efterföljts till fullo. Avgörande vid bedömningen är huruvida beställaren har haft tillräcklig möjlighet att kontrollera entreprenaden och dess kostnader, vilket bör anses vara det primära syftet med förfarandebestämmelserna. Detta syfte måste sedan i det enskilda fallet vägas mot entreprenörens faktiska möjligheter att utföra kostnadsberäkningar för tilläggs- och ändringsarbetet. Bedömningen kan i viss mån påverkas av entreprenadtypen, eftersom beställaren i vissa entreprenadtyper har ett större behov av att kontrollera entreprenaden och dess kostnader.
Analysen grundar sig på doktrin och rättspraxis. Särskilt viktigt är rättsfallet HD 2008:19, där högsta domstolen till synes har valt en striktare tolkningslinje och i större grad betonat syftet med förfarandebestämmelserna än i tidigare rättspraxis. Domen har väckt diskussion om huruvida domens slutsatser kan tillämpas på alla entreprenadtyper enligt betalningsgrund eller endast på den som berördes i rättsfallet. Därför granskas i avhandlingen även hur entreprenadtypen inverkar på bedömningen av förfarandebestämmelsernas betydelse.
Slutsatsen i avhandlingen är att entreprenören kan ha rätt till ersättning för tilläggs- och ändringsarbete trots att förfarandebestämmelserna inte efterföljts till fullo. Avgörande vid bedömningen är huruvida beställaren har haft tillräcklig möjlighet att kontrollera entreprenaden och dess kostnader, vilket bör anses vara det primära syftet med förfarandebestämmelserna. Detta syfte måste sedan i det enskilda fallet vägas mot entreprenörens faktiska möjligheter att utföra kostnadsberäkningar för tilläggs- och ändringsarbetet. Bedömningen kan i viss mån påverkas av entreprenadtypen, eftersom beställaren i vissa entreprenadtyper har ett större behov av att kontrollera entreprenaden och dess kostnader.