Pronominell könsdikotomi i svenska och finska. Översättningsbyten vid hon, han och hän i skönlitterära texter.
Keijonen, Kalle (2016-10-06)
Pronominell könsdikotomi i svenska och finska. Översättningsbyten vid hon, han och hän i skönlitterära texter.
Keijonen, Kalle
(06.10.2016)
Tätä artikkelia/julkaisua ei ole tallennettu UTUPubiin. Julkaisun tiedoissa voi kuitenkin olla linkki toisaalle tallennettuun artikkeliin / julkaisuun.
Kuvaus
Siirretty Doriasta
Tiivistelmä
I den här avhandlingen undersöker jag hur de personliga pronomenen hon och han i svenska återges vid översättning till finska och vilka finska strukturer som blir återgivna med hon och han vid översättning till svenska. Med hjälp av kontrastiv översättnings¬analys redogör jag för översättningsbyten mellan finska och svenska som beror på att de personliga pronomenen är könande i det ena språket och könsneutrala i det andra. Tidigare forskning visar att hon/han oftast motsvaras av hän på finska, men samtidigt förekommer hon och han nästan dubbelt så ofta i svenska texter som hän i finska texter. I den här avhandlingen fokuserar jag på fall där hon och han motsvaras av något annat än hän: vilka ord eller uttryck motsvarar dem på finska och är orden lika könande som hon och han? Mitt material består av en svensk roman, Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson och dess finska översättning av Marja Kyrö, samt en finsk roman, Totta av Riikka Pulkkinen och dess svenska översättning av Janina Orlov. Teoretiska utgångspunkter tar jag från teorier om kön som performance samt från Tourys deskriptiva översättningsteori.
Resultatet stöder de tidigare iakttagelserna att det finns betydligt mycket mera personliga pronomen i svenska texter än i finska texter. Ca 1/3 av de belägg på hon/han i materialet som inte motsvaras av hän på finska saknar en direkt motsvarighet i den finska texten. Ungefär hälften av beläggen på hon/han i materialet motsvaras av ett substantiv på finska. Substantivet är oftast ett personnamn eller en personbeteckning med könande konnotationer. Endast sällan är den finska motsvarigheten ett icke-könande substantiv. Motsvarigheten kan också vara ett annat pronomen eller t.ex. en satsmotsvarighet.
Påfallande ofta motsvaras hon/han av ett könande substantiv som har en pronominell funktion i den finska texten. Substantivet kan vara t.ex. mies ’mannen’ eller tyttö ’flickan’. Tidigare forskning visar att särskilt mies används ofta pronominellt på finska och att ordklassbyten mellan pronomen och substantiv är ett av de vanligaste översättningsbyten mellan finska och svenska. Också i mitt material används könande substantiv som mies eller tyttö ofta pronominellt på finska och deras svenska motsvarighet är ofta ett könsdikotomt pronomen, hon eller han, oavsett översättningsriktning. Icke-könande substantiv används inte pronominellt på ett motsvarande sätt i materialet. Det pronominella bruket av könande substantiv kan ha en funktion i det litterära berättandet: huvudpersonen i kontexten omtalas ofta med hän medan andra personer omtalas med könande substantiv. Resultatet visar att finska har vissa drag av pronominell könsdikotomi trots att kön inte är en strukturell egenskap i finska.
Resultatet stöder de tidigare iakttagelserna att det finns betydligt mycket mera personliga pronomen i svenska texter än i finska texter. Ca 1/3 av de belägg på hon/han i materialet som inte motsvaras av hän på finska saknar en direkt motsvarighet i den finska texten. Ungefär hälften av beläggen på hon/han i materialet motsvaras av ett substantiv på finska. Substantivet är oftast ett personnamn eller en personbeteckning med könande konnotationer. Endast sällan är den finska motsvarigheten ett icke-könande substantiv. Motsvarigheten kan också vara ett annat pronomen eller t.ex. en satsmotsvarighet.
Påfallande ofta motsvaras hon/han av ett könande substantiv som har en pronominell funktion i den finska texten. Substantivet kan vara t.ex. mies ’mannen’ eller tyttö ’flickan’. Tidigare forskning visar att särskilt mies används ofta pronominellt på finska och att ordklassbyten mellan pronomen och substantiv är ett av de vanligaste översättningsbyten mellan finska och svenska. Också i mitt material används könande substantiv som mies eller tyttö ofta pronominellt på finska och deras svenska motsvarighet är ofta ett könsdikotomt pronomen, hon eller han, oavsett översättningsriktning. Icke-könande substantiv används inte pronominellt på ett motsvarande sätt i materialet. Det pronominella bruket av könande substantiv kan ha en funktion i det litterära berättandet: huvudpersonen i kontexten omtalas ofta med hän medan andra personer omtalas med könande substantiv. Resultatet visar att finska har vissa drag av pronominell könsdikotomi trots att kön inte är en strukturell egenskap i finska.