Sångbarheten i texter översatta från finska på C. Vreeswijks album En spjutkastares visor
Rantamäki, Tommi (2019-12-09)
Sångbarheten i texter översatta från finska på C. Vreeswijks album En spjutkastares visor
(09.12.2019)
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
avoin
Julkaisun pysyvä osoite on:
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019121848790
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019121848790
Tiivistelmä
Syftet med avhandlingen har varit att redogöra för prosodiska, poetiska och semantiska motsvarigheter i sångtexter översatta av Cornelis Vreeswijk på albumet En spjutkastares visor. Dessa tre motsvarigheter bör förverkligas i en enhetlig översatt sångtext vars viktigaste funktion, dvs. skopos, är sångbarhet.
Materialet i avhandlingen består av 24 texter: 12 ursprungliga finska versioner och 12 svenska översättningar. Källtextmaterialet består av tolv finska visor skrivna av olika lyriker och låtskrivare. Cornelis Vreeswijk har översatt alla måltexterna med stöd av en råöversättning av varje låt.
Den teoretiska referensramen som styr min analys anknyter till en funktionell syn på sångöversättning. Funktionaliteten hos en sångtext kan undersökas genom att man fäster uppmärksamhet vid texternas prosodiska, poetiska och semantiska egenskaper. I min avhandling har jag analyserat den prosodiska motsvarigheten med en metod som Greenall (2015) kallar för rytmisk ekvivalens. Den rytmiska ekvivalensen har jag granskat genom att räkna antalet stavelser och observerat hur de fördelar sig i takt med musiken i käll- och måltexterna. I den poetiska analysen har jag räknat antalet rim i bägge käll- och måltexterna och jämfört hur rimmen placerar sig i rimschemat i båda språken. Den semantiska motsvarigheten har jag analyserat med den metod som kallas för textapproximering och ursprungligen används i Franzons (2009) doktorsavhandling. I den semantiska analysen har jag analyserat varje fras i samtliga måltexter genom att kontrastera dem med motsvarande fraser i källtexten. Fraserna har jag därefter indelat i tre kategorier enligt deras semantiska funktion.
Resultat av den prosodiska analysen visar att även om han har bevarat antalet stavelser i sina texter, har Vreeswijk i relativt hög grad ändrat källtexternas rytm i sina översättningar. Den poetiska analysen åskådliggör tendensen för Vreeswijk att i stor utsträckning bevara antalet rim och det ursprungliga rimschemat i måltexterna. Den semantiska analysen visar att de översatta texterna i hög grad är semantiskt jämförbara med deras motsvarande källtexter. På grundval av min analys är det möjligt att säga att sångbarheten på albumet En spjutkastares visor förverkligas i relativt hög grad.
Materialet i avhandlingen består av 24 texter: 12 ursprungliga finska versioner och 12 svenska översättningar. Källtextmaterialet består av tolv finska visor skrivna av olika lyriker och låtskrivare. Cornelis Vreeswijk har översatt alla måltexterna med stöd av en råöversättning av varje låt.
Den teoretiska referensramen som styr min analys anknyter till en funktionell syn på sångöversättning. Funktionaliteten hos en sångtext kan undersökas genom att man fäster uppmärksamhet vid texternas prosodiska, poetiska och semantiska egenskaper. I min avhandling har jag analyserat den prosodiska motsvarigheten med en metod som Greenall (2015) kallar för rytmisk ekvivalens. Den rytmiska ekvivalensen har jag granskat genom att räkna antalet stavelser och observerat hur de fördelar sig i takt med musiken i käll- och måltexterna. I den poetiska analysen har jag räknat antalet rim i bägge käll- och måltexterna och jämfört hur rimmen placerar sig i rimschemat i båda språken. Den semantiska motsvarigheten har jag analyserat med den metod som kallas för textapproximering och ursprungligen används i Franzons (2009) doktorsavhandling. I den semantiska analysen har jag analyserat varje fras i samtliga måltexter genom att kontrastera dem med motsvarande fraser i källtexten. Fraserna har jag därefter indelat i tre kategorier enligt deras semantiska funktion.
Resultat av den prosodiska analysen visar att även om han har bevarat antalet stavelser i sina texter, har Vreeswijk i relativt hög grad ändrat källtexternas rytm i sina översättningar. Den poetiska analysen åskådliggör tendensen för Vreeswijk att i stor utsträckning bevara antalet rim och det ursprungliga rimschemat i måltexterna. Den semantiska analysen visar att de översatta texterna i hög grad är semantiskt jämförbara med deras motsvarande källtexter. På grundval av min analys är det möjligt att säga att sångbarheten på albumet En spjutkastares visor förverkligas i relativt hög grad.