Barnets bästa som grund för att avvika från försörjningsförutsättningen i ljuset av revideringen av utlänningslagens 114 § 4 mom.
Råberg, Astrid (2020-05-29)
Barnets bästa som grund för att avvika från försörjningsförutsättningen i ljuset av revideringen av utlänningslagens 114 § 4 mom.
Råberg, Astrid
(29.05.2020)
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
suljettu
Julkaisun pysyvä osoite on:
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020070246779
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2020070246779
Tiivistelmä
År 2016 ändrades utlänningslagens 114 § 4 mom. så att också familjemedlemmar till personer som fått internationellt eller tillfälligt skydd kom att omfattas av försörjningsförutsättningen enlig utlänningslagens 39 § om familjemedlemmarna söker uppehållstillstånd på grund av familjeband senare än tre månader efter att anknytningspersonen tagit del av beslutet om asyl, trots att familjen bildats innan personens ankomst till Finland. Enligt 39 § är det dock möjligt att avvika från försörjningsförutsättningen på grund av barnets bästa eller exceptionellt vägande skäl.
Lagändringen begränsar utlänningars rätt till familjeliv och har även betydelse med tanke på barnets bästa. Avhandlingens syfte är att granska lagändringen med tanke på barnets bästa och rätten till familjeliv, samt utreda vilka omständigheter som beaktas vid bedömningen av huruvida man bör avvika från försörjningsförutsättningen på grund av barnets bästa.
Avhandlingens metod är rättsdogmatisk. I avhandlingen används främst rättslitteratur, lagberedningsmaterial och rättspraxis som källor, men också till exempel barnrättskommitténs kommentarer.
Ett utvidgat tillämpningsområde för försörjningsförutsättnigen försvårar vägen till familjeåterförening för många. Tre månader vara en kort tid för familjemedlemmarna att göra ansökan och den grupp som berörs av lagändringen kan i många fall ha svårt att nå den förväntade inkomstnivån.
Enligt regeringspropositionen är enbart anknytningspersonens minderårighet inte ett skäl att avvika från försörjningsförutsättningen. Barnets sjukdom eller skada nämns som möjliga grunder för en avvikelse. Vad som är förenligt med barnets bästa ska bedömas från fall till fall och med beaktande av barnets rättigheter som en helhet. Lagförslaget har kritiserats för att man tolkar barnets bästa för snävt och inte gör en helhetsbedömning av förslagets konsekvenser med tanke på barnets rättigheter. I rättspraxis har man beaktat barnets kulturella band till Finland och huruvida barnet får omsorg trots att man inte beviljar familjeåterförening när man bedömt huruvida det är möjligt att avvika från försörjningsförutsättningen. Bättre levnadsförhållanden har inte ansetts vara en grund för att godkänna familjeåterförening, utan man har förutsatt att det ska finnas individuella omständigheter som talar för en avvikelse på grund av barnets bästa. Vuonna 2016 ulkomaalaislain 114 § 4 mom. muutettiin niin, että ulkomaalaislain 39 §:n mukainen toimeentuloedellytys laajentui koskemaan myös kansainvälisen ja tilapäisen suojan saaneiden perheenjäseniä. Toimeentuloedellytystä sovelletaan, mikäli perheenjäsenet hakevat oleskelulupaa myöhemmin kuin kolme kuukautta sen jälkeen, kun perheenkokoaja on saanut tiedon turvapaikkapäätöksestä. Toimeentuloedellytys sovelletaan myös niissä tapauksissa, joissa perhe on muodostettu ennen kuin perheenkokoaja on saapunut Suomeen. Ulkomaalaislain 39 § tarjoaa kuitenkin mahdollisuus poiketa toimeentuloedellytyksestä, mikäli lapsen etu tai poikkeuksellinen painava syy poikkeamista vaatii.
Lakimuutos rajoittaa ulkomaalaisten oikeutta perhe-elämään ja on merkityksellinen lapsen edun kannalta. Tutkielman tarkoitus on tarkastaa lakimuutoksen lapsen edun ja oikeuden perhe-elämään näkökulmasta, sekä selvittää millaisia tekijöitä voidaan ottaa huomioon, kun arvioi voidaanko toimeentuloedellytyksestä poiketa lapsen edun perusteella.
Tutkielman metodi on oikeusdogmaattinen. Tutkielmassa käytetään lähteinä lähinnä oikeuskirjallisuutta, lain esitöitä ja oikeuskäytäntöä, mutta myös esim. YK:n lapsen oikeuksien komitean lausuntoja.
Lakimuutos vaikeuttaa perheenyhdistämistä, sillä monelle voi olla vaikea saada hakemus vireillä kolmen kuukauden sisällä. Sen lisäksi kansainvälisen suojan saaneilla voi olla vaikeuksia päästä vaadittuun tulotasoon.
Hallituksen esityksen mukaan pelkästään perheenkokoajan ikä ei ole syy toimeentuloedellytyksestä poikkeamiseen, vaan poikkeamiseen vaaditaan erityisiä syitä, kuten lapsen sairaus tai vamma, jotka puoltavat poikkeamista. Lapsen edun mukaisuutta arvioidaan tapauskohtaisen harkinnan kautta. Harkinnassa pitää ottaa huomioon kaikki lapsen oikeudet kokonaisuutena. Lakimuutosta on kritisoitu siitä, että lapsen oikeudet tulkitaan suppeasti ilman kokonaisvaltaista arviota muutoksen vaikutuksista lapsen oikeuksiin. Oikeuskäytännössä lapsen edun arvioinnissa on huomioitu lapsen kulttuurisia siteitä Suomeen sekä sitä, jääkö lapsi vailla tarvitsemansa huolenpitoa, mikäli evättäisiin perheenyhdistämistä. Ainoastaan paremmat elinolosuhteet eivät ole riittävä peruste poikkeamiselle, vaan lapsen yksilöllisissä olosuhteissa pitää olla poikkeamiseen puolustavia seikkoja.
Lagändringen begränsar utlänningars rätt till familjeliv och har även betydelse med tanke på barnets bästa. Avhandlingens syfte är att granska lagändringen med tanke på barnets bästa och rätten till familjeliv, samt utreda vilka omständigheter som beaktas vid bedömningen av huruvida man bör avvika från försörjningsförutsättningen på grund av barnets bästa.
Avhandlingens metod är rättsdogmatisk. I avhandlingen används främst rättslitteratur, lagberedningsmaterial och rättspraxis som källor, men också till exempel barnrättskommitténs kommentarer.
Ett utvidgat tillämpningsområde för försörjningsförutsättnigen försvårar vägen till familjeåterförening för många. Tre månader vara en kort tid för familjemedlemmarna att göra ansökan och den grupp som berörs av lagändringen kan i många fall ha svårt att nå den förväntade inkomstnivån.
Enligt regeringspropositionen är enbart anknytningspersonens minderårighet inte ett skäl att avvika från försörjningsförutsättningen. Barnets sjukdom eller skada nämns som möjliga grunder för en avvikelse. Vad som är förenligt med barnets bästa ska bedömas från fall till fall och med beaktande av barnets rättigheter som en helhet. Lagförslaget har kritiserats för att man tolkar barnets bästa för snävt och inte gör en helhetsbedömning av förslagets konsekvenser med tanke på barnets rättigheter. I rättspraxis har man beaktat barnets kulturella band till Finland och huruvida barnet får omsorg trots att man inte beviljar familjeåterförening när man bedömt huruvida det är möjligt att avvika från försörjningsförutsättningen. Bättre levnadsförhållanden har inte ansetts vara en grund för att godkänna familjeåterförening, utan man har förutsatt att det ska finnas individuella omständigheter som talar för en avvikelse på grund av barnets bästa.
Lakimuutos rajoittaa ulkomaalaisten oikeutta perhe-elämään ja on merkityksellinen lapsen edun kannalta. Tutkielman tarkoitus on tarkastaa lakimuutoksen lapsen edun ja oikeuden perhe-elämään näkökulmasta, sekä selvittää millaisia tekijöitä voidaan ottaa huomioon, kun arvioi voidaanko toimeentuloedellytyksestä poiketa lapsen edun perusteella.
Tutkielman metodi on oikeusdogmaattinen. Tutkielmassa käytetään lähteinä lähinnä oikeuskirjallisuutta, lain esitöitä ja oikeuskäytäntöä, mutta myös esim. YK:n lapsen oikeuksien komitean lausuntoja.
Lakimuutos vaikeuttaa perheenyhdistämistä, sillä monelle voi olla vaikea saada hakemus vireillä kolmen kuukauden sisällä. Sen lisäksi kansainvälisen suojan saaneilla voi olla vaikeuksia päästä vaadittuun tulotasoon.
Hallituksen esityksen mukaan pelkästään perheenkokoajan ikä ei ole syy toimeentuloedellytyksestä poikkeamiseen, vaan poikkeamiseen vaaditaan erityisiä syitä, kuten lapsen sairaus tai vamma, jotka puoltavat poikkeamista. Lapsen edun mukaisuutta arvioidaan tapauskohtaisen harkinnan kautta. Harkinnassa pitää ottaa huomioon kaikki lapsen oikeudet kokonaisuutena. Lakimuutosta on kritisoitu siitä, että lapsen oikeudet tulkitaan suppeasti ilman kokonaisvaltaista arviota muutoksen vaikutuksista lapsen oikeuksiin. Oikeuskäytännössä lapsen edun arvioinnissa on huomioitu lapsen kulttuurisia siteitä Suomeen sekä sitä, jääkö lapsi vailla tarvitsemansa huolenpitoa, mikäli evättäisiin perheenyhdistämistä. Ainoastaan paremmat elinolosuhteet eivät ole riittävä peruste poikkeamiselle, vaan lapsen yksilöllisissä olosuhteissa pitää olla poikkeamiseen puolustavia seikkoja.