Spelutveckling på spelarnas villkor : En analys av upphovsrätten till spelmodifieringar och spelutvecklarnas praxis att förvärva rättigheterna till dem med slutanvändaravtal

Abstract

Videospel fungerar i många fall som en plattform för kreativt skapande. Inom spelindustrin har detta lett till en decentraliserad innehållsproduktion som vuxit mycket i popularitet under de senaste åren. Spelare är inte längre enbart involverade i konsumtionen av videospel, utan har i allt högre grad kommit av bli involverade även i skapandet av nytt spelinnehåll till de spelprodukter de konsumerar. Detta sker inom ramen för vad som allmänt kallas för ”spelmodifiering.” Denna uppsats undersöker fenomenet spelmodifiering från en finsk upphovsrättslig och avtalsrättslig synvinkel.

Syftet med denna uppsats är först och främst att undersöka om, och i vilken omfattning, spelarskapade modifieringar utgör originella uttrycksformer som kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd på basen av upphovsrättslagen. I detta avseende granskas det även ifall modifieringar kan åtnjuta ett självständigt skydd i förhållande till originalspelet. Därtill undersöks även spelutvecklarnas praxis att förvärva rättigheterna till spelarskapade modifieringar med över- och upplåtelsevillkor i de slutanvändaravtal som är relaterade till deras spelprodukter. Dessa upphovsrättsliga överlåtelseförfaranden granskas särskilt utgående från den finska doktrinen om standardavtal och läran om oskäliga avtalsvillkor.

I upphovsrätten är spelmodifieringar föremål för samma skyddskrav som övriga upphovsrättsliga alster. Det här innebär att spelarskapade alster kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd ifall de utgör upphovsmannens egen intellektuella skapelse. Mot bakgrund av detta kan många typer av spelarskapade alster, såsom avatarer och spelnivåer, uppnå kravet på originalitet och komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skydd. Huruvida dessa spelarskapade alster ska åtnjuta skydd som härledda verk eller som självständiga verk måste avgöras på basis av omständigheterna i fallet. Teoretiskt sett är båda alternativen möjliga. Samtidigt faller många innovativa och värdefulla beståndsdelar i modifieringar utanför det upphovsrättsliga skyddsomfånget. Exempel på sådana beståndsdelar är olika typer av spelmekanik och spelupplägg.

Eftersom spelmodifieringar kan bli föremål för upphovsrättsligt skydd, så innebär det här att de rättigheter som de är förknippade med måste tas itu med på något sätt när det kommer till förhållandet mellan spelaren och spelutvecklaren. Detta sker vanligtvis med slutanvändaravtal som spelutvecklarna tillämpar för sina spelprodukter. I detta avseende föreskriver finsk avtalsrätt vissa formella och materiella kriterier och begränsningar för hur en upphovsrättslig överlåtelse från spelare till spelutvecklare kan ske på ett giltigt sätt. I enlighet med den finska doktrinen om standardavtal, så kan ensidigt uppgjorda standardvillkor om över- och upplåtelse i ett slutanvändaravtal bli bindande för en spelare endast om spelaren haft kännedom om villkoret och därtill haft en möjlighet att bekanta sig med det före avtalsslutet. Å andra sidan blir en upphovsrättslig överlåtelse mellan en spelare och spelutvecklare icke-verkställbar på materiella grunder endast ifall den betraktas som oskälig enligt jämkningsbestämmelsen i 29 § URL. En överlåtelse av upphovsrätt kan betraktas som oskälig, ifall den leder till en uppenbar obalans i avtalsförhållandet. Detta kan vara fallet särskilt då slutanvändaravtalet gör anspråk på vittomfattande rättighetsöverlåtelser eller då spelmodifieringen visar sig ha ett exceptionellt högt värde.

Standardvillkor betraktas troligtvis som giltiga och verkställbara så länge som vissa minimikriterier uppfylls. Därtill har finska domstolar inte visat sig vara så jämkningsvänliga när det kommer till oskälighet i upphovsrättsliga överlåtelser. Av denna anledning kan det konstateras att slutanvändaravtal för videospel som uppfyller kriterierna för införlivande sannolikt kan anses som giltiga i finsk rätt. Detta innebär att det kan vara svårt för spelarna att utmana upphovsrättsliga överlåtelser som ägt rum i samband med verkställandet av ett slutanvändaravtal. Den föreslagna ändringen av upphovsrättslagens jämkningsbestämmelse, vars syfte bland annat är att implementera artikel 18 i DSM-direktivet, som fastställer principen om lämplig och proportionell ersättning vid upphovsrättsliga överlåtelser, kan däremot leda till en förbättring av spelarnas möjligheter att kunna utmana oskäliga överlåtelser av rättigheter till spelmodifieringar. Denna lagändring ger nämligen domstolarna ett större utrymme i jämkningsfrågan, vilket kan tänkas göra dem mera villiga att börja tillämpa jämkning på upphovsrättsliga överlåtelser. Däremot är spelarnas rättsliga ställning i nuläget inte helt hopplös. Det är nämligen inte ovanligt att de mest oskäliga situationerna löses med andra metoder, såsom t.ex. att spelutvecklarna i efterhand erbjuder de mest skickliga modifierarna en anställning i spelbolaget.

Peliteollisuudessa on tapahtunut käänne, jossa yhä enemmän pelisisältöä luodaan vapaaehtoisesti hajautetuissa peliyhteisöissä. Pelaajat eivät ole enää pelkästään kuluttajia, vaan ovat yhä enemmän mukana luomassa uutta sisältöä videopeleihin eri menetelmien avulla. Tämä käytäntö kutsutaan yleensä nimellä ”modifioiminen.” Tämä tutkielma tarkastelee pelaajien luomia videopelimuokkauksia suomen tekijänoikeuden ja sopimusoikeuden näkökulmalta.

Tutkielman tavoitteena on ensinnäkin selvittää, voiko ja missä määrin, pelimuokkaukset pitää alkuperäisiä ilmaisumuodoltaan ja siten lain mukaan tekijänoikeudellisesti suojattuja teoksia. Tässä asiayhteydessä on tarkoitus myös selvittää, jos pelimuokkaukset voivat saada itsenäistä suojaa suhteessa alkuperäiseen videopeliin. Tutkielman toisena tavoitteena on tarkastella pelinkehittäjien tapa hankkia itselleen oikeuksia pelaajien luomiinsa muokkauksiin erilaisilla luovutusehdoilla, jotka löytyvät videopelin loppukäyttäjäsopimuksessa. Näitä tekijänoikeudellisia luovutuksia tarkastellaan erityisesti suomen vakiosopimus- ja sovittelusäännösten valossa.

Tekijänoikeudellisesti pelimuokkaukset tarkastellaan samojen periaatteiden ja kriteerien perusteella kuin minkä tahansa muu tekijänoikeudellinen teos. Tämä merkitsee sitä, että pelimuokkaukset voivat nauttia tekijänoikeussuojaa, jos niitä voidaan pitää tekijän henkisinä luomuksina. Tätä taustaa vasten monet erilaiset muokkaukset, kuten avatarit ja pelikartat, voivat täyttää omaperäisyyskriteerin ja siten saada tekijänoikeudellista suojaa. Arvioidakseen sitä, suojataanko pelaajien tekemät muokkaukset itsenäisinä tai jälkiperäisinä teoksina on arvioitava tapauskohtaisesti. Molemmat vaihtoehdot ovat teoreettisesti mahdollisia. Samalla monet innovatiiviset ja arvokkaat ominaisuudet jäävät tekijänoikeussuojan ulkopuolelle. Tällaisia ominaisuuksia ovat esimerkiksi erilaiset pelimekaniikat ja luovat pelikonseptit.

Koska pelimuokkaukset voivat saada tekijänoikeudellista suojaa, niitä on käsiteltävä jollain tavalla pelaajien ja pelinkehittäjien keskeisessä suhteessa. Tämä tapahtuu yleensä videopelien loppukäyttäjäsopimuksilla. Tässä suhteessa suomen sopimusoikeusjärjestelmä asettaa tiettyjä muodollisia ja sisällöllisiä kriteerejä ja rajoituksia siihen nähden, miten tekijänoikeuksien luovuttaminen ja siirtäminen voi tapahtua pätevällä tavalla. Videopelin loppukäyttäjäsopimuksessa oleva yksipuolisesti laadittu käyttö- tai luovutusehto voi suomen vakiosopimusoikeuden mukaan tulla pelaajaa sitovaksi ainoastaan, jos hän on ollut tietoinen ehdon olemassaolosta ja hänelle on tarjottu mahdollisuutta tutustua siihen ennen lopullisen sopimuksen hyväksymistä. Toiselta puolen ehto on täytäntöönpanokelvoton materiaalisista syistä ainoastaan, jos se on kohtuuton tekijänoikeuslain 29 §:n puitteissa. Tekijänoikeuden luovutus voidaan pitää kohtuuttomana, jos se johtaa merkitykselliseen sopimusepätasapainoon. Tämä voi olla käsillä, jos videopelin loppukäyttäjäsopimus asettaa poikkeuksellisen laajan oikeudensiirron tai jossa pelaajan tekemät muokkaukset osoittautuvat erittäin arvokkaiksi.

Vakiosopimukset ovat todennäköisesti täysin päteviä ja täytäntöönpantavia, kunhan tiettyjä vähimmäisvaatimuksia täytetään. Suomalaiset tuomioistuimet ovat kuitenkin pitäneet varsin pidättyväinen linja kohtuuttomien tekijänoikeudellisten luovutusten kohtaan. Tämän takia voidaan todeta, että videopelien loppukäyttäjäsopimukset, jotka täyttävät tietyt vähimmäisvaatimukset, ovat täysin päteviä suomen oikeudessa. Tämä merkitsee sitä, että pelaajilla voi olla hankalaa ruveta haastamaan tekijänoikeuksien siirtoja, jotka ovat pantu täytäntöön loppukäyttäjäsopimuksella. Ehdotettu muutos tekijänoikeuslain sovittelusäännökseen, jonka tarkoituksena on panna täytäntöön DSM-direktiivin 18 artikla, jossa määritellään asianmukaisen ja oikeasuhteisen korvauksen periaate, voi tässä suhteessa parantaa pelaajien mahdollisuuksia haastamaan kohtuuttomia tekijänoikeudellisia siirtoja. Tämä lainmuutos antaisi tuomioistuimille enemmän liikkumavaraa sovittelutilanteissa, joka voi johtaa siihen, että tuomioistuimet alkaisivat yhä enemmän soveltamaan sovittelusäännöksen kohtuuttomiin tekijänoikeudellisiin luovutuksiin. Pelaajien oikeudellinen asema ei kuitenkaan ole nykyhetkellä täysin toivoton. Kaikkein kohtuuttomimmat tapaukset saattavat tulla käsitellyiksi muilla tavoin, kuten esimerkiksi niin, että pelintuottaja jälkikäteen palkkaa erityisen lahjakkaat ”modifioijat.”