Naturord som symboler i Karin Boyes dikter

Abstract

I denna kandidatavhandling undersöker jag vilka naturord som förekommer i Karin Boyes valda dikt-samlingar och analyserar vilka av dessa som återkommer som symboler. Jag koncentrerar mig på sub-stantiviska naturord och utreder vilka av dessa som är mest centrala, hur frekventa de är, hur de är för-delade i de valda diktsamlingarna och vilken symbolisk betydelse de mest centrala naturorden kan ha. För att uppnå mitt syfte besvarar jag fem preciserande forskningsfrågor. Som material för min under-sökning har jag använt tre valda diktsamlingarna av Boye: Moln (1922), För trädets skull (1935) och De sju dödssynderna (och andra efterlämnade dikter) (1941, postumt). De viktigaste källorna, utöver de tre diktsamlingarna, har varit bland annat Hallberg, P. (1951) Naturord som symboler samt Store norske leksikon. Denna kandidatavhandling är framför allt kvantitativt, men innehåller en liten kvalitativ del, därför att jag har räknat alla de ord som jag identifierat som naturord. Den metod jag använder är lexikal-sti-listik. Resultaten visar att det förekommer totalt 915 naturord i det analyserade materialet. De mest centrala naturorden är liv, värld, jord och ljus. Resultaten visar att diktsamlingen De sju dödssynderna (och andra efterlämnade dikter) innehåller flest naturord, med 361 belägg, och att belägg för naturord är exakt samma totalt, 277 belägg i Moln och För trädets skull. Resultaten visar också att diktsamlingen För trädets skull innehåller naturord i varje dikt. Sammantaget visar resultaten att det finns många naturord i Boyes poesi, och således kan jag dra slut-satsen att naturen spelar en viktig roll i hennes diktning.

Tässä tutkielmassa tutkin mitä luontosanoja esiintyy valituissa Karin Boyesin runokokoelmissa, ja analysoin niitä symboleina. Keskityn substantiivi luontosanoihin ja otan selvää mitkä niistä ovat yleisimpiä, kuinka yleisiä ne ovat, miten ne ovat jakautuneet valituissa runokokoelmissa ja minkä symbolisen merkityksen ne voivat omata.