Hjälpverbet skall och dess finska motsvarigheter i romanen ”Is” / ”Jää”

Abstract

<p>Hjälpverbet skall är ett mycket vanligt och viktigt verb i svenskan. Det är dock svårt att använda och<br />tolka rätt om man inte har svenska som modersmål. En orsak till detta är att skall har flera funktioner<br />och betydelser som varierar beroende på kontexten. I grammatikor har skall traditionellt betraktats både<br />som ett temporalt hjälpverb som uttrycker futurum (framtid) och som ett modalt hjälpverb som kan<br />uttrycka flera olika betydelser (skyldighet, plan, avsikt, o.s.v.). Finskan har inget verb eller annat uttryck<br />som kan motsvara skall i alla kontexter.</p><p>Finskspråkiga språkbrukare har en tendens att både överanvända skall och att underanvända det<br />(Muittari 1990, 195‒197, se också nedan). I vissa kontexter använder finskspråkiga t.ex. ofta skall i<br />stället för komma (att) eller presens. Å andra sidan använder de ofta verbformen skulle i stället för skall,<br />och i vissa kontexter tenderar finska inlärare att utelämna skall där det är obligatoriskt i svenskan. Också<br />finlandssvenska språkbrukare använder ibland skulle i stället för skall på ett sätt som avviker från det<br />allmänsvenska bruket, och ibland utelämnas skall när det är obligatoriskt i kontexten (Reuter 2014, 143‒<br />149). Dessa normavvikelser anses bero på finskt inflytande (se nedan).</p><p>Eftersom denna artikel har ett pedagogiskt syfte, ger jag nedan rikligt med autentiska exempel på<br />meningar med skall. Syftet är att visa hur skall används i svenskan och hur dess betydelse varierar<br />beroende på kontexten. Exemplen är hämtade ur den åländska författaren Ulla-Lena Lundbergs<br />prisbelönade roman Is (Lundberg 2012a). Romanen är skriven i tempus presens, varför den lämpar sig<br />väl för att belysa bruket av presensformen skall.</p><p>Mitt andra syfte är att visa vilka finska verb, verbformer och andra uttryck som kan motsvara<br />svenskans skall i olika funktioner. Därför har jag undersökt hur skall har översatts i romanens finska<br />översättning Jää som gjorts av Leena Vallisaari (Lundberg 2012b). Genom att jämföra skall med dess<br />finska motsvarigheter försöker jag förklara en del av de problem som finskspråkiga har med bruket av<br />skall i svenskan.</p><p>Romanen Is utspelar sig i den åländska skärgården i slutet av 1940-talet. Dess huvudperson är en<br />ung präst som flyttar till skärgården tillsammans med sin familj för att där arbeta i en liten församling.<br />Antalet belägg på skall rör sig uppskattningsvis kring 500‒600. Jag har i princip gått igenom samtliga<br />förekomster av skall (i romanen stavat ska) och dess motsvarigheter i den finska översättningen. De<br />exempel ur romanen som ges nedan har vid behov förkortats eller annars modifierats något utan att detta<br />markeras typografiskt. Exemplen är försedda med sidnummer i Is respektive Jää.<br />Verben skall och skulle har undersökts av flera finländska forskare, delvis ur kontrastivt svensktfinskt<br />perspektiv (se i synnerhet Veikko Muittari 1990 och Elisabet Törnudd-Jalovaara 1991). Jag har<br />behandlat dessa två verb i en tidigare artikel ur en finsk inlärares perspektiv (Sundman 2003). I denna<br />uppsats behandlas bara presensformen skall. I förfluten tid används skulle i svenskan i stort sett med<br />samma funktioner som skall, men dessutom har skulle andra funktioner, framför allt som ett modalt verb<br />i hypotetisk betydelse (t.ex. Om jag var du skulle jag stanna hemma i dag).<br /></p>