Syntaktisk komplexitet och korrekthet i finska universitetsstudenters skriftliga inlärarsvenska: en jämförelse mellan två färdighetsnivåer.

Abstract

<p>I denna studie undersöks hur syntaktisk komplexitet och korrekthet skiljer sig på två olika färdighetsnivåer i skriftlig inlärarsvenska samt vilken relation som föreligger mellan komplexitet och korrekthet på dessa färdighetsnivåer. Enligt tidigare studier ökar både komplexiteten och korrektheten i syntaktiska strukturer i samband med ökade kunskaper i målspråket, men det finns också studier som har visat på motstridiga resultat (Wolfe-Quintero et al., 1998). Vidare är det oklart om relationen mellan dessa komponenter är konkurrerande (Skehan, 1998) eller stödjande (Robinson, 2001).</p><p>Materialet i denna studie består av 31 uppsatser skrivna av finska universitetsstudenter. Fokuset ligger på strukturernas yttre komplexitet och följande komplexitetsmått används i analysen: den genomsnittliga längden på T-enheter och satser, andelen bisatser och förekomsten av bisatser med satsadverbial och topikaliserade strukturer. Korrekthetsaspekten avgränsas till fel i ordföljden och mäts med andelen felfria satser, felfria bisatser och felfria bisatser med satsadverbial samt förekomsten av inversion jämfört med det totala antalet topikaliserade strukturer.</p><p>Resultaten tyder på att färdighetsnivån huvudsakligen påverkar korrekthetsaspekten medan komplexiteten också kan påverkas av andra faktorer, såsom inlärarens allmänna kännedom om strukturer i målspråket. Något överraskande visar resultaten inga statistiskt signifikanta korrelationer mellan komplexitet och korrekthet. Därmed visar resultaten inget stöd för vare sig konkurrerande eller stödjande samband mellan dessa komponenter, med eventuellt undantag för en tendens till konkurrerande relation mellan bisatser med satsadverbial och korrekthet på den högre färdighetsnivån och mellan topikaliserade strukturer och korrekthet på den lägre nivån.</p>