Besjälningar i Tove Janssons bok Trollvinter
Hyrsylä, Aku (2025-04-30)
Besjälningar i Tove Janssons bok Trollvinter
Hyrsylä, Aku
(30.04.2025)
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
avoin
Julkaisun pysyvä osoite on:
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2025050235362
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2025050235362
Tiivistelmä
Syftet med den här avhandlingen är att utforska användning av besjälning som ett stilmedel i Tove Janssons bok Trollvinter (1957). I min studie forskar jag hur och i vilka sammanhang författaren använder besjälningar. I undersökningen har jag använt både kvantitativa och kvalitativa metoder. Jag ställer fem forskningsfrågor som jag besvarar i var sitt eget delkapi-tel i den analyserande selen av uppsatsen
Tove Jansson använder många olika stil- och beskrivningsmedel i sin barnlitteratur, ett av vilka är besjälning. Besjälning uppstår när ett icke-levande ting ges mänskliga egenskaper (Lagerholm 2008:159). I min avhandling utgår jag från Lagerholms definition av besjälning-ar. Det påträffas dock flera definitioner med lite olika nyanser i litteraturen.
Materialet för den här avhandling utgörs av besjälningarna excerperade ur boken Trollvinter, som Tove Jansson skrev året 1957. Alla identifierade besjälningarna matades in i en Excel-fil och delades in i fyra kategorier: 1) natur, 2) hushåll, 3) abstrakta och 4) övriga fall. Med hjälp av uppdelningen var det lätt att analysera besjälningarna och svara på forskningsfrå-gorna. Dessutom grupperade jag besjälningarna enligt det icke-levande ting som fick mänsk-liga egenskaper, de lexem som genomförde besjälningen och lexemens ordklass.
Det flesta besjälningar i boken tillhör kategorin ’natur’, vilket förklaras med Tove Janssons särskilda förhållande med naturen. Jag drog den slutsatsen att hon vill beskriva naturen på ett sätt som bevarade dess äkthet men samtidigt förde den närmare till läsaren, eftersom naturen var särskilt speciellt för Jansson, I avhandlingen diskuterar jag också vissa besjälningars eventuella kopplingar till det dåtida samhället och Janssons feministiska åsikter.
I avhandlingen undersöker jag också Janssons användning av besjälning som ett beskriv-ningsmedel ur den dramaturgiska kurvans synvinkel. Den dramaturgiska kurvan är ett tradit-ionellt berättartekniskt medel inom litteratur och scen- och filmkonst. Kurvan består av an-slag, presentation, fördjupning, upptrappning, klimax, upplösning och slutsats. Janssons Trollvinter följer denna traditionella kurva. Med hjälp av den har författaren placerat besjäl-ningarna i de delar av boken där de lyckas väcka mest känslor hos läsaren.
Tove Jansson använder många olika stil- och beskrivningsmedel i sin barnlitteratur, ett av vilka är besjälning. Besjälning uppstår när ett icke-levande ting ges mänskliga egenskaper (Lagerholm 2008:159). I min avhandling utgår jag från Lagerholms definition av besjälning-ar. Det påträffas dock flera definitioner med lite olika nyanser i litteraturen.
Materialet för den här avhandling utgörs av besjälningarna excerperade ur boken Trollvinter, som Tove Jansson skrev året 1957. Alla identifierade besjälningarna matades in i en Excel-fil och delades in i fyra kategorier: 1) natur, 2) hushåll, 3) abstrakta och 4) övriga fall. Med hjälp av uppdelningen var det lätt att analysera besjälningarna och svara på forskningsfrå-gorna. Dessutom grupperade jag besjälningarna enligt det icke-levande ting som fick mänsk-liga egenskaper, de lexem som genomförde besjälningen och lexemens ordklass.
Det flesta besjälningar i boken tillhör kategorin ’natur’, vilket förklaras med Tove Janssons särskilda förhållande med naturen. Jag drog den slutsatsen att hon vill beskriva naturen på ett sätt som bevarade dess äkthet men samtidigt förde den närmare till läsaren, eftersom naturen var särskilt speciellt för Jansson, I avhandlingen diskuterar jag också vissa besjälningars eventuella kopplingar till det dåtida samhället och Janssons feministiska åsikter.
I avhandlingen undersöker jag också Janssons användning av besjälning som ett beskriv-ningsmedel ur den dramaturgiska kurvans synvinkel. Den dramaturgiska kurvan är ett tradit-ionellt berättartekniskt medel inom litteratur och scen- och filmkonst. Kurvan består av an-slag, presentation, fördjupning, upptrappning, klimax, upplösning och slutsats. Janssons Trollvinter följer denna traditionella kurva. Med hjälp av den har författaren placerat besjäl-ningarna i de delar av boken där de lyckas väcka mest känslor hos läsaren.